Ukategorisert

Bananskal på tallriken – En nyhet som är gammal på Cuba

En text om vegetariska alternativ och provocerande realiteter

 

Det tillhör livets underligheter, när man hör talas om en sak för första gången, och samma tema dyker upp igjen bara några dagar senare i en annan kanal. Härromdagen satt jag tillsammans med några vänner på terassen och konverserade om kristider på Cuba. De beskrev  hur Cubaner blev tvugna att hitta på nya maträtter under 90-talet då Cuba stod under en svår kris. Jag fick lära mig att man både stekte och kokte bananskal för att efterlikna kött, något som jag kommeterade i ett avsnitt om Cubansk husmanskost HÄR. Bara två dagar efter detta, dök det upp en annons med information om den nya veganmaten bananskal på min FB feed.

Facebook feeden ledde mig till en sida (här), som beskrev hur en vegan-bloggares recept på pulled-prok gjord på bananskal spreds som en löpeld. Bananskal presenteras via sociala media i flera recept, alla från 2019; kött-fria köttbullar, falsk bacon (fakeon) och fiskfria fiskbiffar. Bananskal som köttsubstitut beskrivs som den stora nyheten i veganvärlden.

I vår familj är vi vegetarianer som också äter fisk och skaldjur. Vissa kallar det för pesceterian, men säger jag det förstår folk sällan vad jag menar. Jag började med Meatfree Monday för flera år sedan, kanske mest på grund av en inre nyfikenhet. När jag mötte min man, som på den tiden begränsade sig till kyckling och fisk blev jag inspirerad att laga ännu mer vegetarisk mat. Strax såg jag mina personliga hälsofördelar med denna kost, och innan jag visste ordet av var det flera månader sedan jag hade ätit kött. Javäl, nu är det väl bara att fortsätta tänkte jag, och på den stigen gick det.  I starten var jag absolut inte främmande för att äta kött en gång ibland, men jag tappade intresset och i dag har jag verkligen inte smak för kött. I denna övergångsperioden tänkte jag mycket på hur det vore mer logiskt om folk hade en eller två köttdagar i veckan, än att de hade en vegetarisk dag i veckan. Ur alla aspekter smartare. Varför kan man inte exempelvis endast äta kött när man firar något speciellt?

20181228_202339
Både fisk/skaldjur och grönsaker fascinerar oss i vår familj. Och vin. 
20190325_151251
Nej, här ser du inte oss köa. 

Så detta att använda bananens skal i matlagning är alltså ett «nytänkande» som gynnar både plånbok och miljö. Bananskal innehåller tydligen fibrer, vitamin C, Vitamin B6 och B12, kalium och magnesium, samt små mängder protein.

 

Cubanerna var moderna redan på 90-talet. I samband med Sovjets fall 1989 inleddes den så kallade specialperioden på Cuba. Från en dag till nästa försvann i princip alla affärens produkter, i princip all bensin och i princip allt man använder för att producera vad som helst. Dessa produkter hade tidigare importerats från, eller med hjälp av kontakten Sovjet. USA passade i samma släng på att strypa Cuba ännu mer från andra änden genom att förstärka sin handelsblockad. USA körde sandlådetakik; de ville inte handla med Cuba, och ville inte leka med andra länder som handlade med Cuba. Cubanerna stod mållösa och gick in i beredskap.

20190504_104806
Under Cubas specialperiod försvann tillgången på nästan allting, och Cubaner började lära sig «the hard way» att spara, återvinna och laga. Kanske är det grunden till att man tvättar och hänger upp plastpåsar på Cuba. Bilden är tagen hemma hos oss. Precis som alla andra spar och sköter vi det vi har. Plastpåsar används vid fruktinköp, om och om igen. 

Animaliska produkter som tidigare hade distribuerats till befolkningen med ransonboken La libreta (läs om denna i min text om vardagsrelaterade inköp), så som mjölk, ägg och kött eliminierades till ett minimum. Den Cubanska befolkningen var tvingade till en helomvändning, där man utnyttjade landets egna resurser nästan uteslutande.

20190325_151606
Animaliska produkter distribueras på Mercado Senso via ransonboken la libreta. 

En produkt som växer på Cuba på längden och tvären är bananer. Matbananer av olika form, storlek och hårdhet samt söta bananer av olika färg och slag utgör en stor del av den Cubanska husmanskosten. Matbanan kan tillagas när den är grön (ex platano macho och fongo) genom att stekas i olja eller kokas i en gryta eller soppa. Kokningen sker i centimeterbitar, eller i en klump av riven banan med salt. Smaken är väldigt lik potatis. Man kan också låta bananen mogna, och tillaga den som ett sötare tillbehör genom att steka eller koka. Eller så skalar man helt sonika bananen och inmundigar den i rått tillstånd (men inte alla typer matbanan – vissa smakar klister råa).

20190503_153944
Såhär växer bananer. Bilden är tagen på grannens tomt. 
20190505_085727
Överst: Fongo (en typ av matbanan). Underst: liten, mogen banan, söt i smaken. 
20181230_091619
Massor av goda bananer! Denna klumpen kostade 5 kronor på en marknad.

Användningen av banan blev alltså ännu mer markant under specialperioden, och folk som tidigare inte haft intresse för verken frukt eller grönt blev så illa tvugna. Frukost bestod ofta av juice gjord på banan + vatten + socker. Mjöl till barngröt gjordes på soltorkade matbananer av typen fongo som maldes i en kvarn i hemmen. Bananskal stektes hela som en filet i olja eller koktes för att dras i småbitar (tänk pulled pork). Bananen kunde sedan ersätta konsistensen av kött i en gryta. Proteinet fick befolkningen som regel från bönor, som växer på Cuba och distribueras i ransonboken. Bönor med ris är ett vanligt tillbehör till vilken som helst gryta i den Cubanska husmanskosten.

20190209_191307
Stekta matbananer – tostones. Mums!

 

Apelsinskal tillagades på samma sätt som bananskal: kan tog bort det färgade ytterlaget, och plattade ut den via massan till en biff. Med lök, vitlök, olja och paprika marinerade man detta substitut och stekte som tillbehör till riset.

20190110_171422(0)
Bacan – en typ av gatumat. Innehåller fongo (matbanan), en bit krabbkött, kokosmjölk och kryddor. Allt inlindat i ett bananblad. 
20190503_160730
Mananina – bananmjöl. Detta kokar jag i mjölk till vår son varje kväll. Jag har också gjort bechemelsås på detta, och det blir väldigt gott. 

 

Köttkonsumptionen sjönk naturligtvis på Cuba, och den svarta marknaden för exempelvis kokött blev nu svart som natten. I detta avsnittet skriver jag lite mer om ko-kriminalitet på Cuba. Det blev väldigt vanligt att föda upp djur hemma, både i hus och lägenhet. Med höns på balkongen och en gris i tvättstugan blev såklart den generella hygienen och folkhälsan hotad, och det delades ut böter för smutsiga hem, till folk som till varje pris ville äta djur.

59651964_1950677065061961_8763778207963938816_n
En bod för köttförsäljning i Baracoa
20190323_131519
Att vi har börjat samla in djur för att ha en egen äggproduktion hemma (5 minuters promenad från centrum) är inte konstigt efter Cubas specialperiod. Varje dag här startar med att stadens alla tuppar galer i kör. På bilden: Jag, ungtuppen Olof och hönan Josefina

 

Med sänkt produktion och konsumtion av precis allt utom kanske just bananer, blev Cuba logiskt nog plötligt världsrekordsinnehavare i lågt klimatavtryck, och Cubas befolkning blev experter på återvinning. Ingen negativt utan att bära något positivt med sig, som de säger. I denna rapporten beskriver Svensk-Kubanska föreningen att Cuba 2006 (enligt WWF) var det enda landet som använde mindre än ett jordklot och samtidigt hade en acceptabel nivå på hälsovård och utbildning.

Specialperioden på Cuba är ett otroligt spännande kapitel som jag har tänkt att beskriva mer ingående en annan gång. I denna text, och i samband med temat bananskal och köttkonsumption, tror jag att vi kan lära något av denna tid på Cuba. Det är en provocerande realitet för många: Ska man vara en befolkning som lever hållbart kan man inte gå runt och äta kött hela dagarna. Det är en ekvation som inte går i hop. Cuba fick en spark i ansiktet, ett rejält uppvaknande, och anpassade sig och blev på köpet miljövänliga som få. Vi i Skandinavien (och andra delar av världen!) vrider och vänder på oss i frågan om köttkonsumption, vi förändrar och förädlar och kommer med nya förslag på hur vi både kan konsumera extrema mänger kött, och leva hållbart. Vi försöker fortfarande både ha kakan och äta den, men hur vi än vänder och vrider på oss inser vi sakta att rumpan fortfarande sitter bak.

Min personliga åsikt är att kött är för billigt och konsumeras för mycket. Jag tycker att kött ska vara en fest-grej. Precis som tårta. Jag gillar tårta, men jag går inte runt och smaskar tårta hela dagarna för det. Jag har stark tro på att  vår kött-konsumption kommer att ändras. Jag ser fler vegetariska alternativ, en nyfikenhet för vegetarisk kost och en ökad medvetenhet. Om du är en typ av person som säger «utan kött är det inte mat», tror jag att du tillhör du en långsamt utdöende art.

20190418_175154
Utsökt vegetarisk mat: gula ätor. Billigt, nyttigt och bra för planeten. Två tummar upp.
20190416_151431
Ännu mer utsökt vegetarisk mat, med stekt matbanan som tillbehör.
20190507_135656(0)
En tur ut i vår vackra natur igår. Vi passade på att plocka med oss några bönor (habichuelas). Utmärkt protein till hela familjen. Och utsökt, såklart. 

 

 

Cuba ABC

Cubansk husmanskost

Matkultur facsinerar mig, för det säger väldigt mycket om om väldigt många ting. Historia, klimat, naturtillgångar, tider av kris eller krig, familjerelationer etc formar matkulturen, som i sin tur formar alla dessa ting i motsatt riktning.

 

I det Cubanska köket märks tillgängligheten på närodlade färska produkter året om. Cubaner är experter på att känna om maten är färsk, om riset är nytt, om frukten och grönsakerna är bra eller dålig kvalitet. Det är sällan man behöver konservera eller spara mat överlängre tid, då växtligheten är rik och plantor bjuder frukt och grönsaker året om, med sässongsvariationer såklart.

 

Samtidigt är matkulturen på Cuba formad av brist på vissa råvaror och tider av verklig kris. I tider av kris har cubanerna blivit tvugna att komma med nya ideer av hur man kan producera mat av det man har runt sig. Mjöl av bananer och maträtter av bananskal är ett exempel på detta. Man säger här att Fongo, en typ av matbanan, räddade Cuba under åren av verklig kris (Sovjets fall).

Vad äter Cubanerna hemma?

Den dagliga maten som lagas i de Cubanska hemmen bestäms till största del av vad man kan hämta ut gratis med la libreta på Mercado senso (se avsnitt: Var köper man…? Om vardagsrelaterade inköp på cuba) . Varje person har en månadsranson med bönor, ris, ägg, socker, mjölkpulver och några fler produkter. Bönor kokas på längden och tvären i i princip alla Cubanska hem, i princip dagligen. Tryckkokare är extremt vanligt att ha hemma, för hur ska du annars kunna ta knäcken på de torra bönorna?

20190320_091016
Grönsakskärra, även med bönor
20190124_191407
frijoles Caballeros (Gentleman’s bönor) med två strutar söt kokosmassa (Cucurucho, en typisk Baracoa-produkt).

Tryckkokare finns i elektrisk och manuell upplaga. De kan ofta vara väldigt gamla och buckliga, men Cubanerna hittar alltid något sätt att reparera – det har de rätt och slätt varit tvungna till under många år.

___

Som en liten digretion kan jag passa på att promotera elektrisk tryckkokare. Vi fick en sådan att ha hemma i Norge av min mamma – en riktig toppeninvestering! Vi lagar allt ifrån ris till soppa till grytor till storkok och långkok i denna maskin, som behåller smak och näring på ett fantastiskt sätt. Det bästa är att man kan sätta igång maskinen och sedan trilla runt och göra andra saker utan att tänka på maskinen. Perfekt för en stressad småbarnsmamma!

___

 

För att smaksätta maten samt skapa en variation, lägger den Cubanska husmoren ofta till olika typer av rotfrukter eller kött, om man har detta hemma (och om man har någon form av sido-inkomst, vilket är helt essentiellt för att unna sig sådant). Köttet kommer uteslutande från kyckling, svin och av och till får. Kokött är inte vanligt, som jag beskriver nedan. Rotfrukten som oftast används är malanga, en typ av klibbig potatis (som blir oklibbig när man kokar den). Rotfrukter fungerar också som viktig fyllnadsmat, så som det har gjort i skandinavien under alla år fram till någon hittade på GI och sånt där. Med fyllnadsmat menar jag en produkt som gör dig mätt och som är billig.

20190220_131511

Som jag beskrivit tidigare lever Cubaner som regel i storfamiljer. Detta har en viktig betydelse i förhållande till matlagning, eftersom att maten tar mycket tid att båda inhandla och tillaga. Även om den Cubanska maten måste vara billig, består en typisk Cubansk middag som regel av flera tallrikar: Ris, sallad, stekta rotfrukter av olika slag, samt själva huvudrollen i måltiden. Ur mina skandinaviska ögon sett, är denna typen av framställning något som hör helg eller fest till, för vem har väl tid att slänga fram så många olika portioner på en vardag? På Cuba har ofta någon hemmavarande tid att laga denna typen av måltider. Det bör nämnas att en Cuban troligen kommer titta undrande på dig om du serverar en måltid som innehåller få «komponenter», hur fin middagen än är. Och en middag som saknar ris eller i allafall potatis, kan inte helt räknas som en middag. Detta med GI och sånt verkar inte ha nått helt till Cuba än.

IMG-20190108-WA0016
En Cubansk middag ska gärna bestå av flera platta tallrikar. Även sallad serveras oftast platt och utspritt. Detta var en middag för mig och en väninna

 

_____

En typisk Cubansk vardagsmiddag (för den som har möjlighet att köpa frukt och grönt – NB! Detta gäller inte alla):

  • Böngryta med små bitar av svin. En bit kokt rotfrukt. Vitt ris. Stekta matbananer. Sallad av kål, tomat och/eller gurka. Dryck: vatten.

En typisk Cubansk middag för den som inte har möjlighet att köpa frukt och grönt:

  • Vitt ris + gryta av bönor + ett stekt ägg (eventuellt). Måndag, tirdag, onsdag, torsdag, fredag, lördag och söndag, ja – ända fram till någon vänlig granne eller familjemedlem kommer hem med en liten present. På Cuba är det tradition att hjälpa varandra, om så det är med något så litet som ett par potatisar.

 

Det är inte vanligt att hela familjen sitter ner tillsammans och äter. Som regel tar man sin tallrik, fyller den från diverse fat, och sätter sig framför tv:n med en gaffel i handen. Gemene man spenderar mycket tid ute på gatan, så man äter när man kommer hem eller när man är hungrig.

 

Kött på Cuba

Tur att vi i vår familj bara äter vegetarisk mat och fisk, för kött på Cuba är verkligen ett komplicerat tema. Generellt sett kommer köttet från staten, och säljs i de statliga affärerna (alla mataffärer är statliga). När det rådit brist en tid, som det gör mest hela tiden, kan köerna bli dygn-långa i gassande solsken, med slagsmål och diskussioner. Detta gäller exempelvis kycklingkött, som är det billigaste köttet på Cuba. Kycklingkött kan även säljas direkt från en bonde, på lik linje med griskött och fårköttt. För att ha djur (gris, får och häst) ska man ha tillstånd, och djuren ska räknas årligen. Det finns speciella privata små stånd som säljer kött, i tillägg till de statliga marknaderna. Ofta hängs köttet upp i ett öppet fönster av en liten träbod, kanske med ett grishuvud dinglande överst som en sorts dekoration.

Kor på Cuba är en komplicerad historia. Bakåt i tiden beskrivs det att Cuba hade långt fler betande kor runt om i landet. Korna har dock sedan revolutionen tillhört staten – även en som betar långt upp i bergen. Föds en ko hemma hos dig, är det ändå statens ko. Dör en ko hemma hos dig, ska du registrera detta och sedan bränna den under statlig övervakning. Staten rantionerade tidigare kokött till alla invåanre i la libreta, ransonboken som finns i alla hem.

I samband med landets kris på 90-talet, blev alla animaliska produkter bristvara. Kokött blev en viktig produkt på svarta marknaden, och staten satte hårda straff runt alla ko-brott: att stjäla en ko, att döda en ko, att sälja kokött, att köpa kokött. Jag har fått höra att ko-kriminalitet ger hårdare straff än att döda en person.

I dag ger staten ranson till sjuka och till barn. Restauranter får sälja kokött (då de köps lagligt via staten). I realiteten hör alltså kokött i väldigt begränsad grad till en Cubans vardag.

 

Fisk på Cuba är en annan komplicerad historia, då det finns hårda regler kring att äga en båt. Vi kan ju återkomma till det faktum, att man i Baracoa som är en kuststad, inte kan se en enda båt ute på havet en vanlig dag.

20190209_185733
Teti – en typ av småsmåsmå fiskar som enligt sägnen skal vara väldigt bra för reproduktionen.
20190214_214001
Såhär glad kan en Cubansk fisk vara

Frukost och mellanmål

En vanlig frukost kan bestå av salta kex med majonäs på, kaffe med socker (eller – kaffe med pulvermjölk till barnen). Cubaner har också rätt till en daglig fralla/brödstump som de kan hämta ut gratis med sin libreta. Detta beskriver jag närmare i avsnittet Giv mig i dag mitt dagliga bröd

20190213_085403
Finfrukost: Bröd från bageriet. Ägg från vår höna Josefina. Kaffe från en lokal bonde.   Godmorgon ❤

 

När jag berättade för min mann om «hårda tider» som student, då man köpte first price tonfisk och bortprioriterade tomatsåsen för toalettpapper, svarade han med att berätta om sina upplevelser av kris. När det var brist på mat (tidigt 90-tal på Cuba) bestod frukosten av ett glas vatten med socker i – och inte bara en dag, men under långa perioder. Jag skämdes verkligen. Allt är relativt, tänkte jag.

kex
Frukostkex på Cuba

Det vanligaste mellanmålet på Cuba kanske är en pizza på stående fot. Då talar jag om en Cubansk pizza, som är  ca 15 cm i diameter, ganska tjock och har tomatsås och ost på. Pizzan kostar ofta 6 peso Cubano i Baracoa (ca 2,50 kr) och serveras ur ett hål i en vägg. Pizzan är bitvis innesluten i en liten stump kartong, och inmundigas som regel tillsammans med ett glas hemmagjord fruktdryck, som kostar 1 peso Cubano (ca 50 öre). Drycken serveras i avkapade glasflaskor, och dricks på platsen före man lämnar tillbaka glaset och beger sig av.

pizza
En Cubansk 6-pesos pizza

På samma sätt som pizzan ovan, intas kaffe eller juice som regel ståendes och från ett hål i väggen. Ett hål i väggen är alltså ett fönster in i någons vardagsrum, där du ofta i tillägg till pizzaproduktion kan se någon äldre i en gungstol och en tv som visar någon Cubansk tv-kanal.

Bacan är en annan typ av mellanmål som jag är väldigt glad i. En bacan görs av riven matbanan, kokosmjölk och en liten klump krabbkött. Det hela packas in i bananblad och kokas. Bacan säljs i sina banan-blad och kostar ca 2 peso Cubano (ca 1 krona). I Havanna är det nog vanligare med tamal – en motsvarande produkt gjord på majs.

20190110_171422(0)
Bacan: ett mellanmål som kan ätas på stående fot.

 

Vad dricker man på Cuba?

Som turist bör man köpa vatten på flaska på Cuba. Och när man är färdig med sin flaska, kan man gärna ge den i present till någon.

Cubaner dricker vatten «från gatan» vilket betyder att vattnet kommer farandes direkt i ledningarna. Om man sparat upp vattnet i en cistern eller vattentank, brukar man filtrera det eller koka det.

Den enda typen av produkt som jag aldrig sett brist av på Cuba är all form av alkoholhaltig dryck. Detta verkar vara en så viktig ryggrad i den Cubanska kulturen att det aldrig någonsin får lov att gå tomt. Ölen heter Cristal och Bucanero och är producerad på Cuba. Ibland kan man också komma över Heniken, Sol,Ppresidente och några andra märken. Att dricka en öl på Cuba räknas inte som att dricka alkohol – en öl dricks utan någon typ av frågetecken från någon.

För att inte tala om rom. Rom är billigt, billigt, billigt. Har du inte råd med någonting här i livet, har du i alla fall råd med rom. Och på Cuba heter Rom: Ron. Vi återkommer till alkohol som tema en annan gång.

IMG-20190115-WA0028
Cristal – Cubansk ljus öl. På Cuba dricks öl utan frågetecken.
Cuba ABC

Var köper man…? Om vardagsrelaterade inköp på cuba

Jag är en person som tycker det är behagligt att göra alla mina vardagsinköp på en plats. Hemma i Norge handlar jag oftast i de vanliga matbutikerna så som Rema1000, Kiwi eller Meny.

Jag är samtidigt den typen av person som tycker det är lite synd, att alla inköp går genom samma kanal – att en och samma aktör både ska tjäna på mina inköp, och styra väldigt mycket av  hur samhället fungerar. Men, när det saknas något i hemmet och man klämmer in 5 minuter för att snabbt få tag på aktuell vara, är man tacksam att möjligheten finns.

 

På Cuba läggs det generellt sett en enormt stor tid på att hitta och inhandla mat. Matbutiker så som Rema eller ICA existerar inte, verken i storlek eller utsträckning. Här måste du röra dig och hela tiden vara «på hugget» när det dyker upp något. Vardagen är oberäknelig. Plötsligt sitter både gemene man och små privata företag utan elimentära material så som ägg, mjöl, mjölk eller matolja – och utan information om när detta kan tänkas dyka upp.

 

På Cuba lever man som regel i storfamiljer. Med detta menar jag att mamma, pappa och barn ofta bor tillsammans med mormor/morfar eller farmor/farfar i ett hus som, som regel, ägs av denna äldre generationen. Ofta är familjen större än så, och i samma hus bor flera syskon med sina respektive samt allas barn, som då blir kusiner. Ett gift par med barn har få möjligheter att köpa sig något eget, och kulturen lägger upp för att bo tillsammans och hjälpas åt. De som har jobb, jobbar. De som inte har jobb, lagar mat, städar, passar barnen och går ärenden. Långkok och middagar med flera komponenter är resultatet av att bo på detta sätt. På Cuba är 15-minuters-middagen inte direkt ett tema.

Jag berättar om detta sättet att leva i storfamilj, för jag ser det som den viktigaste förklaringen till att man klarar av att lägga så stor tid och energi på inköp av mat. Det tar TID att röra sig mellan så många olika enheter för att få tag på det man behöver, och mycket av tiden går till att stå i kö.

På Cuba tas produkter fram baserat på vad den bestämmande makten menar skal tas fram. Ena stunden svämmar butikerna över med en produkt, och i nästa stund en annan. Det råder brist på det mesta nästan hela tiden. Det som sker när produkterna tas fram klumpvis är att folk kastar sig över dem när de väl kommer fram. Djungeltelegrafen går fort, och köerna blir timmeslånga. Har du tur, lyckas du få tag i det som säljs. Kökulturen på Cuba är väldigt speciell på grund av systemet jag beskriver här. Just av den grund, kommer jag skriva ett eget avsnitt om Cubansk kökultur.

 

La libreta/Mercado senso (statligt)

Det Cubanska systemet är uppbyggt kring la libreta. Detta är en bok som varje hushåll använder för att hämta ut sin statligt tilldelade ranson. La libreta är så pass intressant, att jag vill skriva ett helt eget inlägg om denna.

La libreta förhindrar svält på Cuba, och det finns absolut folk som endast lever på vad de kan hämta ut här; ris, bönor, mörkt och ljust socker, mjölkpulver och fruktkompott till barnen, ägg och några fler produkter.

Mercado senso är namnet på den enhet du går till för att hämta ut produkterna skrivna i la libreta. Produkterna presenteras i stora säckar, och vägs framför ögonen på dig. Du tar med en eller flera påsar som produkterna deponeras i. Du får ett kryss i din bok, och går hem.

20190325_151558
Informationstavla och sektioner för de olika produkerna på mercado senso
20190325_151606
Tavlan som visar vilka produkter som finn och hur mycket man kan hämta ut
20190325_151533
Dina produkter vägs på denna typ av våg, och hälls över i en påse som du tagit med dig hemifrån. På denna mercado senso säljs också några produkter fritt (libre), se nedan.

 

Mercado libre (statligt)

Varje Cuban som jobbar för staten får en (väldigt moderat) lön. Det bör kanske nämnas att i detta socialistiska land, jobbar majoriteten för staten. En vanlig lön kan ligga på 20-30 CUC (ca 20-30 euro) per månad. Med dessa få resurser, blir de fri inköpen tvingade till dessa marknader.

På mercado libre kan man köpa basala produkter som ändras beroende på vad regeringen bestämmer ska finnas. Detta kan exempelvis vara ris, socker, soyayoghurt, marmelad, tandkräm cigaretter, rom, kött eller ägg. Utbudet är extremt begränsat – alla dessa produkter finns sällan samtidigt.

20190325_151229
Fria produkter som köps för Cubanska peso. Hyllorna är antingen tomma, eller fyllda med en och samma produkt.
20190325_151251
Kött-sektionen på en mercado libre. Idag finns inget kött att köpa. När det väl finns, är lokalen fullproppad av folk.
20190325_151208
Ingångsport till en mercado libre

 

Fri marknader är ofta uppdelade efter produkttyp. Vissa marknader kan ha två eller flera avdelningar – en för laktosprodukter, en för kött, och en för ris och socker. Andra gånger är det uppdelat. En fri marknad kan vara endast specialiserad på fisk, eller endast kött eller grönsaker

20190128_094603
Statens mercado libre för fisk. Stängt idag.

På de fria marknaderna kan man handla som turist också, med cubanska peso (se avsnitt om valutor på cuba under Cuba ABC). Det enda som kanske kan vara intressant att handla här som turist är rom, som ofta är billigast här. Rom är dock otroligt billigt överallt.

Några mercado senso har också produkter som är fria (productos libres). Här är några produkter reserverade till la libreta, medan andra finns till försäljning.

 

Exempel på priser:

3 kg ris: 9 kr

Tandborste för barn: 1 krona

Rom 70 cl: 22 kronor

Tobak, en klump: 1 krona

 

Grönssaksbodar (privat)

 

Som regel köper man grönsaker från bonden eller från en mellanhand. Försäljningen sker som regel i en bod som är byggd för grönsaksförsäljning, i en kärra eller direkt från någon som passerar ditt hus med aktuell produkt. Den sistnämnde kan prommenera runt, eller cykla, och ropar ut med nasal skärande röst (ja, det finns ett speciellt tonläge som används till detta ändamål!) – DET FINNS TOMAT! TOMAT! KOM IGJEN, NU DRAR JAG! DET FINNS TOMAT!

Grönsaker och frukt som säljs i dessa kärror kommer från närområdet, i i alla fall från Cuba. Jag refererar till mitt första blogginlägg som handlade just om frukt och grönt på Cuba (Närodlat? Härodlat!) och den härliga känslan av att kunna äta ekologisk kortrest grönt och samtidigt gynna lokalbefolkningen. Även de som har en kärra brukar ropa ut vad de har på kärran. Det ropas för fulla muggar. Ja, här i Baracoa finns det till och med en försäljare som har spelat in sitt ropande, och kör playback för att spara på stämman.

 

Vad du hittar i bodar och kärror är beroende av sässong.

Exempelpriser:

2 gurkor: 3 kronor

1 jättestor papaya: 10 kronor

1 guava: 1-2 kronor

Ett kilo tomater: 8 kronor

20190322_133727
Melon, papaya, zapote, apelsin, mango. Säsongens frukter i mars.

Det finns också statliga mercados libres som säljer grönsaker billigt. Detta var mycket större tidigare, och av någon grund som ingen förstår upphörde detta nästan, och förekommer nu bara i liten skala och med ett begränsat antal produkter.

 

Andra hemmagjorda produkter

 

Många produkter kan man köpa direkt från någon som dedikerar sig åt att producera dem. Personen som producerar har ofta, men inte alltid, en licens för att producera och sälja produkten i fråga. Licensen innebär att registrera sig och betala en engångsavgift samt lämna in ett hälsointyg. Därefter betalar man en fast skatt varje månad, beroende på licenstypen man har.

Exempel på sådanna produkter är: Honung, yoghurt, kokosmjölk och olika typer av hemmagjorda sötsaker. När man handlar dessa produkter, bör man ta med sig en förpackning då detta sällan finns. Inte konstigt att Cuba har så extremt lågt klimatavtryck.

20190121_143121
Honung direkt från bonden.
20181231_075623
Hemmagjord yoghurt. Du tar med dina egna flaskor och fyller.

 

Bageri (statligt)

 

Bröd kan man hämta med libreta direkt från bagaren. Man kan också avtala hemeleverans. Varje person har rätt till en daglig ranson bröd, och bröd kan i goda tider köpas utöver detta på samma plats. Just nu är det brist på bröd i Baracoa. Jag refererar till mitt inlägg om bröd (giv mig i dag mitt dagliga bröd).

bröd 2
Läs mer om bröd på Cuba under Cuba ABC

 

Statliga finbutiker «Shoppy»

Dessa butiker, som man refererar till som «shoppy» är det som i störst grad liknar det vi ser hemma. En turist som spenderar kort tid på Cuba, kanske upplever att det visst finns butiker med ett någonlunda utbud. Men frågan är, vem dessa butiker är byggda för? Om nästan ingen Cuban har råd att handla här, kan man då räkna med dessa butikerna som en del av den Cubanska vardagen?

Det finns flera statliga kedjor som efterhand dykt upp på Cuba de senaste åren. Panamericana är ett exempel. De bjuder på importerade och Cubanska produkter till fantasi-priser som en vanlig Cuban inte har råd med. Väggarna är vitmålade och det finns lysdioder bakom skyltar som exempelvis säger «passion för mat», som en slags slogan.

Utbudet är begränsat och varierar mycket, och produkterna är generellt dåliga. Jag skulle vilja jämföra dem med lågprisprodukter så som First price eller Eldorado. Skillnaden här är att de kostar skjortan och att det inte finns något bättre.

Många saker som man är van vid att köpa i affären, finns dock inte i dessa affärer: Blöjor, bröd, grönsaker och ägg är exempel.

 

Exempelpriser:

1 paket mjölk 3% fett: 22 kronor

1 ost 200g gouda: 43 kronor

En burk oliver utan kärnor: 40 kronor

En flaska shampo: 53 kronor

En öl: 10 kronor

Ett paket kex med chokladfyllning: 23 kronor.

 

Dessa priser är högre än i Norge, bortsett från ölen. Hur rimligt är det att en medel-Cuban med två barn och äldre att försörja, handlar i denna butiken?

 

Att tjäna på systemet

På Cuba är det väldigt vanligt (för den som har ekonomin) att köpa på sig stora mängder av en viss produkt när den säljs billigt, och sedan vidaresälja produkten dyrt när det råder brist. Om man får nys om produktbrister i andra städer kan man ligga lite före alla andra och på så sätt tjäna sig en hacka. Detta förutsätter dock att man hela tiden är i rörelse och har många kontakter.

 

Detta är ett av sätten som folk använder för att överleva på planeten Cuba, där din lön oftast inte är din huvudinkomst, där ett kylskåp kostar 3 årslöner, där drinkarna spetsas i överkant då alkoholen är billigare än blandningsdrycken.

Cuba ABC

Kommunikation på Cuba (Telefon, internet)

Som det mesta på Cuba är även kommunikation upp- och ned. Det kan vara nyttigt att läsa på lite om detta före du reser. Här presenterar jag essentiell information om att ringa och använda internet på Cuba.

 

Telefon

För att ringa till Cuba slår man +53. Mobilnummer har som regel därefter 8 siffor.

Att ringa till och från Cuba med en Norsk telefon kostar ca 16-20 kr/min, oavsett vilket bolag du använder. Det kostar också mycket att svara i telefonen från Cuba.

 

Cubacel

Cubacel är det Cubanska mobilnätet, underordnat ETECSA (se längre ned).

Med en Cubansk linje kostar det ca 10 cent att ringa ett kort samtal inrikes. Det kostar mer att ringa en mobil registrerad i en annan del av landet, än att ringa till din granne. Om du behöver låna en telefon av en Cuban för att ringa ett samtal, bör du också erbjuda en liten peng.

20181228_150452
Min splitter nya Kubanska telefon. Kamera med 12 pixar, plats till 50 kontakter… 

Att ladda en Cubansk mobil med pengar

Man kan ladda en Cubansk telefon genom att använda ding.com eller appen ding. Du kan ladda telefonen med pengar att ringa för, eller så kan du ladda telefonägarens internetkonto. Ganska ofta har de erbjudanden, där du får dubbelt så mycket ringtid än det du betalar för. Denna bonusen försvinner från den laddade telefonen ett bestämt datum.

Att ladda någons telefon är en väl uppskattad present!

 

Internet

20190101_211740
Tålamod är en dygd. 

Det finns väldigt mycket att säga om internet på Cuba, om hur landet ligger väldigt långt bak i tiden, om hur USAs embargo har påverkat internettillgången och om hur landet fram till nyligen nästan uteslutande använt ett alternativt intranät som filtrerar informationen utifrån och innehåller en politiskt anpassad encyklopedi (så som i  NordKorea och Myanmar). Internet på Cuba är långrest – det kommer traditionellt från Venezuela och är därför långsamt.

 

Wifi

Internet på Cuba adiministreras av en statlig enhet: ETECSA

20190220_162021

De senaste åren har internet på Cuba dock haft en ganska snabb positiv utveckling. Jag ser skillnad på tillgänglighet och hastighet sedan min första resa till Cuba 2016.

 

På Cuba har gemene mann bara haft tillgång till internet sedan 2013 via internetcafe. När jag skriver gemene mann, menar jag såklart den lilla andel av Cubaner som har råd att unna sig detta. Min mann berättar för mig om långa köer för att surfa i en halvtimme – en halvtimmes körtid som var mest väntetid. I samband med detta började Cuba att slå upp officiella wifi hotspots i de större städerna, och folk med telefon eller dator kunde koppla upp sig mot betalning.

 

Som turist är det wifi-hotspots du måste förlita dig på. De flesta större parker i Cubas städer har wifi. De flesta statliga hotell har också wifi. Man vet aldrig från en dag till en annan om internet är bra eller dåligt. Stor belastning på nätet gör det också mer långsamt. Det kan vara smart att koppla upp sig på en tidspunkt när det är tomt i parken, ex på morgonen.

20190220_161816
Här kan man koppla sig till WIFI, samt köpa tillgång. 

 

Såhär kopplar du upp dig:

1. Köp ett ETECSA-kort. Detta kan du göra på ETECSAs kontor (billigaste alternativet) Kontoren finns i de flesta större städer, ofta i anslutning till de större parkerna i centrum.

Om du vill köpa internetkort på ETECSA måste du ha med dig legetimation, och det är en begränsning på hur många du kan köpa.

Korten kostar som följer inne på ETECSAS kontor:

  • 0.5 CUC = 30 minuter
  • 1 CUC = 1 timme
  • 5 CUC = 5 timmar

Tiden kan användas i 30 dagar efter att kortet aktiverats, dvs du kan koppla till och från hur mycket du vill.

20190128_172219
1 hora = 1 timme

Man kan också köpa korten på andra platser, ex på hotellen, i en del barer samt av privatpersoner i parken. Då kostar de som regel en gnutta mer.

 

2. Skrapa kortet för att få fram lösenord/passord.

OBS! Använd en helt slät yta under kortet när du skrapar. Det är väldigt vanligt att nybörjare skrapar bort själva lösenordet i sin entusiasm.

20190128_153611
Raspe con cuidado = Skrapa med försiktighet

3. Gå till wifi på din telefon, och leta fram ETECSA. Oftast är det det enda nätet som dyker upp. Koppla dig till detta nät.

 

4. På sidan som dyker upp, skriver du in användarnamn och lösenord. Fungerar allt som det ska, kommer det upp en ny sida som visar hur tiden tickar ner. Denna sidan visar hur mycket tid du har kvar, och hur mycket du har använt.

Screenshot_20190220-150048_CaptivePortalLogin

 

Under 2018 började ETECSA rulla ut möjligheten för wifi hemma. Den som har fast telefon, kunde nu också söka om att få internet hemma. Som vanligt, går det mesta på Cuba ganska långsamt.

 

3G

I december 2018, alltså för 3 månader sedan, började 3G bli officiellt tillgängligt på Cuba, för Cubaner. Jag har provat det och kan ge en initiell utvärdering; det är väldigt långsamt. För det mesta fungerar det inte. Det är dyrt. Det är knappt värt det. För att kunna få 3G måste du uppfylla följande krav:

  • Du måste ha en telefon som stödjer 900 MHz-signaler. I de flesta andra land går 3G på andra frekvenser. Har du otur är din mobil för modern.
  • Du måste ha en Cubansk telefonlinje. Detta kostar 40 CUC.
  • Du måste ha en Cubansk e-mailadress (nauta.cu) eller låna någons. Man kan vara två telefoner på samma e-mail, vi har provat. En Cubansk e-mailadress kan man bara få om man är Cuban eller har permanent residens på Cuba.
  • Du måste minst köpa internet för 7 CUC (600 MB).

 

 

20190213_162116

På Cuba går internet på 900 MHz

 

 

Vad fungerar inte på Cuba?

På grund av censur eller USAs blockad mot Cuba, kan du förvänta dig att en handfull av internetsidor och applikationer inte fungerar på Cuba. Ibland fungerar delar av en sida, men inte alla dess funktioner.

 

SKYPE – fungerar inte alls. Cubaner använder en annan video-chatt som heter IMO.

SPOTIFY – fungerar i 30 dagar (offlinemodus). Efter 30 dagar är alla dina listor ett minne blott. Du kan se dina låtar och lyssna på dem online, men du kan inte ladda hem nya låtar och du kan inte höra på den offline. Detta gäller både på telefon och på pc.

GOOGLE MAPS – Fungerar, men dåligt och inte uppdaterat. I Havanna fungerar det ganska bra. Ett urval sidor registrerade i USA. WordPress är ett exempel: det fungerar, men man kan inte göra betalningar till WP från en Cubansk IP-adress. Airbnb är ett annat exempel – jag kan inte göra en betalning på Airbnb med Cubansk IP-adress.

 

Vad fungerar speciellt bra på Cuba?

Jag och min mann har varit trogna anhängare av Whatsapp på Cuba. Det fungerar bra och man kan skicka röstmeddelanden som överförs när man har internettillgång. Om internet är dåligt en dag, kan man kommunicera genom att sända röstmeddelanden fram och tillbaka. Då slipper man «va? Va? VA?» och kan prata i lugn och ro.

I ett land som är så pass avgränsat som Cuba, finns det stora möjligheter för piratkopiering av video, musik etc. Det finns ett upphav av applikationer som kan användas på Cuba för att ladda ner videor, musik, filmer etc gratis.

 

Slutligen.

Allt på Cuba tar tid, också internet. Bli inte förvånad eller arg om du inte får gjort ditt ärende just nu, det är helt vanligt – sätt dig i en bar och drick en mojito och försök senare.

20190213_161805

 

Cuba ABC

Pengar och Valutor på Cuba

Även om jag har varit på Cuba sex gånger, är detta tema något som fortfarande förvirrar och förundrar mig.

Ska du resa till Cuba, bör du vara bättre förbered än vad jag var första gången.

På Cuba finns två valutor:

  • Cubansk peso (CUP, moneda national)
  • Peso convertible (CUC, «dollares»)

 

1 CUC = 24 Cubanska Peso.

CUC delas också i centabo (5, 10, 25 och 50 c)

1 Cubansk peso = ca 4% av en CUC

Förvirrande! Båda sorter refereras till som «peso» – och om tvivel råder, är det bara att fråga. Detta gör även Cubaner.

20190130_205427
10 och 5 CUC och 5, 10, 25 och 50 cent

PESO CUBANO

Generellt sett fungerar det Cubanska livet med Cubanska peso. Cubaner får lönen i cubanska peso, och handlar det mesta av sina dagliga varor med cubanska peso. I de små butikerna som är uppsatta för Cubaner, uppges priserna i cubanska peso. Små cubanska cafeer uppger priser i cubanska peso (ex en pizza på gatan eller en fralla). Frukt anges oftast i cubanska peso.

20190110_171422
Priser för gatumat uppges ofta i Cubanska Peso. Detta knytet med Bacan kostade 5 peso = ca 25 cent eller 2,50 kronor.

CUC

CUC är en turistvaluta. Med CUC kan du betala taxi, restaurant, casa particular (boende) etc. Det mesta som kostar mycket, betalas med CUC. I butikerna som är uppsatta för turister och välstående cubaner, uppges priserna i CUC, och man betalar med CUC.

I Havanna fungerar det mesta med CUC, medan det runtom i landet används mer av den cubanska peson. Allt beror på var turismen är störst.

Det är komplicerat, men samtidigt enkelt. Det är inget hokus pokus. Ofta kan du betala med båda valutor (förutom i vissa butiker), och om du betalar med CUC kan du ibland få växeln i Cubanska peso, dvs det som motsvarar summan du skulle få tillbaka i CUC.

Det stämmer inte att turister inte kan komma över den nationella valutan. Det är bara att gå och växla på ett växlingskontor. Däremot är det fråga hur mycket glädje du får av den nationella valutan – när du ändå kan betala med CUC på de flesta platserna som du rör dig som turist. Det finns däremot sociala tillbud på Cuba som du endast får tillgång till om du har residens på Cuba; exempelvis möjlighet att betala en flygresa med Cubanska peso (och därav ett billigare pris). Detta har inte att göra med om du betalar med CUC eller cubanska peso – men om du kan uppvisa ett residenskort eller inte.

20190129_102624
Lokal transport kan betalas med cubanska peso eller med motsvarande summa i CUC.

Menyer på restaurant presenteras oftast i CUC. Ibland finns flera olika menyer, och som turist får du den med priser i CUC – oftast dyrare jämfört med den andra menyn. Detta har inte att göra med att du betalar med CUC, men att du ser ut som en turist.

Ex

En liten glass kostar en Cubansk peso i en förort till Baracoa. Jag betalar med 5 centabo (0,05 CUC).

En resa med cykeltaxi kostar 2 CUC. Jag betalar med 50 cubanska peso.

En plastborste kostar 20 cubanska peso. Jag betalar med 1 CUC och får 4 peso tillbaka.

Omvandla CUC till Kubanska peso och vise versa

På följande omvandlas pengarna i vardagen. Som du ser, förlorar man pyttelite genom att betala med CUC för något som har ett pris i cubanska peso. Men detta är marginaler som man knappast kan klaga på.

omvandlare
Valuta till valuta i vardagen och i småpengar

Detta är omvandlaren som uppger de exakta priserna:

20190130_131506
Exakt omvandling mellan CUC och CUP

 

När du reser till Cuba – var klar över skillnaden!

 

20190130_205446
CUC till vänster, Cubanska Peso till höger

Ge inte dina pengar till folk som luras – ge dem till ärliga människor

I Havanna är det många som utnyttjar det faktum att det tar några dagar för turister att se skillnaden mellan pengarna. När något kostar 6 cubanska peso (ca 5 kronor), kan du kanske tro att det kostar 6 CUC (ca 60 kronor). Priserna är väldigt varierande på Cuba, och det är inte ovanligt att du i all förvirring blir lurad en eller två gånger. Det kanske inte gör mycket för dig att förlora dessa pengar, men jag tycker det är synd att folk som försöker luras tjänar mer pengar än andra. Håll hellre koll på pengarna – och ge lite extra dricks till någon som förtjänar det.

När jag reste till Cuba första gången, blev jag lurad att en pizza på gatan kostade 5 CUC, när den egentligen kostade 5 cubanska peso. Jag tyckte 5 CUC lät lite dyrt, men jag var hungrig och tänkte att det kanske berodde på att jag var i ett turiststråk.

20190130_205523
En cubansk peso

Jag gick också i fällan att betala 1 CUC för att gå på toaletten, istället för 1 cubansk peso. Att betala 1 CUC för att gå på en toalett som inte har rinnande vatten, tvål, eller toalettpapper är ett skämt jag gärna slipper – när jag betalar 1 CUC för en 15 minuters resa i cykeltaxi, eller kan köpa mig 24 friterade grönsaksbollar för samma pris här på Cuba. Jag tycker inte det är ok att någon ska tjäna 1 CUC så enkelt bara på att luras – mina pengar kan hellre gå till ärliga människor.

Dollar på Cuba

Före CUC introducerades på Cuba fanns Amerikanska dollar, som cirkulerade och hade stort värde, trots att det var olagligt att handla med denna valuta. Värdet av en dollar kunde variera, men låg ofta på över 100 cubanska peso. Den som handlade med dollar kunde hamna i fängelse.

Med introduktionen av CUC kunde Cubas styre skapa «hittepå-priser» för turister, som liknar lite mer det man betalar i andra land. Cuba får ett större inflöde av pengar, men betalar fortfarande lönen till sina medborgare i den lokala valutan. Vilken ide!

När CUC introducerades, förlorade dollar snabbt sitt värde. Den som hade pengar under madrassen och inte investerade i något, kunde växla in dollar mot CUC – till ca 1:1. Dvs värdet av den olagliga dollaren sjönk många gånger om!