Ukategorisert

Bananskal på tallriken – En nyhet som är gammal på Cuba

En text om vegetariska alternativ och provocerande realiteter

 

Det tillhör livets underligheter, när man hör talas om en sak för första gången, och samma tema dyker upp igjen bara några dagar senare i en annan kanal. Härromdagen satt jag tillsammans med några vänner på terassen och konverserade om kristider på Cuba. De beskrev  hur Cubaner blev tvugna att hitta på nya maträtter under 90-talet då Cuba stod under en svår kris. Jag fick lära mig att man både stekte och kokte bananskal för att efterlikna kött, något som jag kommeterade i ett avsnitt om Cubansk husmanskost HÄR. Bara två dagar efter detta, dök det upp en annons med information om den nya veganmaten bananskal på min FB feed.

Facebook feeden ledde mig till en sida (här), som beskrev hur en vegan-bloggares recept på pulled-prok gjord på bananskal spreds som en löpeld. Bananskal presenteras via sociala media i flera recept, alla från 2019; kött-fria köttbullar, falsk bacon (fakeon) och fiskfria fiskbiffar. Bananskal som köttsubstitut beskrivs som den stora nyheten i veganvärlden.

I vår familj är vi vegetarianer som också äter fisk och skaldjur. Vissa kallar det för pesceterian, men säger jag det förstår folk sällan vad jag menar. Jag började med Meatfree Monday för flera år sedan, kanske mest på grund av en inre nyfikenhet. När jag mötte min man, som på den tiden begränsade sig till kyckling och fisk blev jag inspirerad att laga ännu mer vegetarisk mat. Strax såg jag mina personliga hälsofördelar med denna kost, och innan jag visste ordet av var det flera månader sedan jag hade ätit kött. Javäl, nu är det väl bara att fortsätta tänkte jag, och på den stigen gick det.  I starten var jag absolut inte främmande för att äta kött en gång ibland, men jag tappade intresset och i dag har jag verkligen inte smak för kött. I denna övergångsperioden tänkte jag mycket på hur det vore mer logiskt om folk hade en eller två köttdagar i veckan, än att de hade en vegetarisk dag i veckan. Ur alla aspekter smartare. Varför kan man inte exempelvis endast äta kött när man firar något speciellt?

20181228_202339
Både fisk/skaldjur och grönsaker fascinerar oss i vår familj. Och vin. 
20190325_151251
Nej, här ser du inte oss köa. 

Så detta att använda bananens skal i matlagning är alltså ett «nytänkande» som gynnar både plånbok och miljö. Bananskal innehåller tydligen fibrer, vitamin C, Vitamin B6 och B12, kalium och magnesium, samt små mängder protein.

 

Cubanerna var moderna redan på 90-talet. I samband med Sovjets fall 1989 inleddes den så kallade specialperioden på Cuba. Från en dag till nästa försvann i princip alla affärens produkter, i princip all bensin och i princip allt man använder för att producera vad som helst. Dessa produkter hade tidigare importerats från, eller med hjälp av kontakten Sovjet. USA passade i samma släng på att strypa Cuba ännu mer från andra änden genom att förstärka sin handelsblockad. USA körde sandlådetakik; de ville inte handla med Cuba, och ville inte leka med andra länder som handlade med Cuba. Cubanerna stod mållösa och gick in i beredskap.

20190504_104806
Under Cubas specialperiod försvann tillgången på nästan allting, och Cubaner började lära sig «the hard way» att spara, återvinna och laga. Kanske är det grunden till att man tvättar och hänger upp plastpåsar på Cuba. Bilden är tagen hemma hos oss. Precis som alla andra spar och sköter vi det vi har. Plastpåsar används vid fruktinköp, om och om igen. 

Animaliska produkter som tidigare hade distribuerats till befolkningen med ransonboken La libreta (läs om denna i min text om vardagsrelaterade inköp), så som mjölk, ägg och kött eliminierades till ett minimum. Den Cubanska befolkningen var tvingade till en helomvändning, där man utnyttjade landets egna resurser nästan uteslutande.

20190325_151606
Animaliska produkter distribueras på Mercado Senso via ransonboken la libreta. 

En produkt som växer på Cuba på längden och tvären är bananer. Matbananer av olika form, storlek och hårdhet samt söta bananer av olika färg och slag utgör en stor del av den Cubanska husmanskosten. Matbanan kan tillagas när den är grön (ex platano macho och fongo) genom att stekas i olja eller kokas i en gryta eller soppa. Kokningen sker i centimeterbitar, eller i en klump av riven banan med salt. Smaken är väldigt lik potatis. Man kan också låta bananen mogna, och tillaga den som ett sötare tillbehör genom att steka eller koka. Eller så skalar man helt sonika bananen och inmundigar den i rått tillstånd (men inte alla typer matbanan – vissa smakar klister råa).

20190503_153944
Såhär växer bananer. Bilden är tagen på grannens tomt. 
20190505_085727
Överst: Fongo (en typ av matbanan). Underst: liten, mogen banan, söt i smaken. 
20181230_091619
Massor av goda bananer! Denna klumpen kostade 5 kronor på en marknad.

Användningen av banan blev alltså ännu mer markant under specialperioden, och folk som tidigare inte haft intresse för verken frukt eller grönt blev så illa tvugna. Frukost bestod ofta av juice gjord på banan + vatten + socker. Mjöl till barngröt gjordes på soltorkade matbananer av typen fongo som maldes i en kvarn i hemmen. Bananskal stektes hela som en filet i olja eller koktes för att dras i småbitar (tänk pulled pork). Bananen kunde sedan ersätta konsistensen av kött i en gryta. Proteinet fick befolkningen som regel från bönor, som växer på Cuba och distribueras i ransonboken. Bönor med ris är ett vanligt tillbehör till vilken som helst gryta i den Cubanska husmanskosten.

20190209_191307
Stekta matbananer – tostones. Mums!

 

Apelsinskal tillagades på samma sätt som bananskal: kan tog bort det färgade ytterlaget, och plattade ut den via massan till en biff. Med lök, vitlök, olja och paprika marinerade man detta substitut och stekte som tillbehör till riset.

20190110_171422(0)
Bacan – en typ av gatumat. Innehåller fongo (matbanan), en bit krabbkött, kokosmjölk och kryddor. Allt inlindat i ett bananblad. 
20190503_160730
Mananina – bananmjöl. Detta kokar jag i mjölk till vår son varje kväll. Jag har också gjort bechemelsås på detta, och det blir väldigt gott. 

 

Köttkonsumptionen sjönk naturligtvis på Cuba, och den svarta marknaden för exempelvis kokött blev nu svart som natten. I detta avsnittet skriver jag lite mer om ko-kriminalitet på Cuba. Det blev väldigt vanligt att föda upp djur hemma, både i hus och lägenhet. Med höns på balkongen och en gris i tvättstugan blev såklart den generella hygienen och folkhälsan hotad, och det delades ut böter för smutsiga hem, till folk som till varje pris ville äta djur.

59651964_1950677065061961_8763778207963938816_n
En bod för köttförsäljning i Baracoa
20190323_131519
Att vi har börjat samla in djur för att ha en egen äggproduktion hemma (5 minuters promenad från centrum) är inte konstigt efter Cubas specialperiod. Varje dag här startar med att stadens alla tuppar galer i kör. På bilden: Jag, ungtuppen Olof och hönan Josefina

 

Med sänkt produktion och konsumtion av precis allt utom kanske just bananer, blev Cuba logiskt nog plötligt världsrekordsinnehavare i lågt klimatavtryck, och Cubas befolkning blev experter på återvinning. Ingen negativt utan att bära något positivt med sig, som de säger. I denna rapporten beskriver Svensk-Kubanska föreningen att Cuba 2006 (enligt WWF) var det enda landet som använde mindre än ett jordklot och samtidigt hade en acceptabel nivå på hälsovård och utbildning.

Specialperioden på Cuba är ett otroligt spännande kapitel som jag har tänkt att beskriva mer ingående en annan gång. I denna text, och i samband med temat bananskal och köttkonsumption, tror jag att vi kan lära något av denna tid på Cuba. Det är en provocerande realitet för många: Ska man vara en befolkning som lever hållbart kan man inte gå runt och äta kött hela dagarna. Det är en ekvation som inte går i hop. Cuba fick en spark i ansiktet, ett rejält uppvaknande, och anpassade sig och blev på köpet miljövänliga som få. Vi i Skandinavien (och andra delar av världen!) vrider och vänder på oss i frågan om köttkonsumption, vi förändrar och förädlar och kommer med nya förslag på hur vi både kan konsumera extrema mänger kött, och leva hållbart. Vi försöker fortfarande både ha kakan och äta den, men hur vi än vänder och vrider på oss inser vi sakta att rumpan fortfarande sitter bak.

Min personliga åsikt är att kött är för billigt och konsumeras för mycket. Jag tycker att kött ska vara en fest-grej. Precis som tårta. Jag gillar tårta, men jag går inte runt och smaskar tårta hela dagarna för det. Jag har stark tro på att  vår kött-konsumption kommer att ändras. Jag ser fler vegetariska alternativ, en nyfikenhet för vegetarisk kost och en ökad medvetenhet. Om du är en typ av person som säger «utan kött är det inte mat», tror jag att du tillhör du en långsamt utdöende art.

20190418_175154
Utsökt vegetarisk mat: gula ätor. Billigt, nyttigt och bra för planeten. Två tummar upp.
20190416_151431
Ännu mer utsökt vegetarisk mat, med stekt matbanan som tillbehör.
20190507_135656(0)
En tur ut i vår vackra natur igår. Vi passade på att plocka med oss några bönor (habichuelas). Utmärkt protein till hela familjen. Och utsökt, såklart. 

 

 

Ukategorisert

Shoppingtur till Havanna

Vi tog turen till huvudstaden för att lösa några papper och inhandla nödvändigheter. En enkel sväng till Havanna blir alltid komplicerad, även denna gång.

Flygturen

Baracoa har en liten flygplats, Gustavo Rizo, från vilken det avgår plan till Havanna 3 gånger i veckan. Planen är små propellerplan, med en invändig storlek i likhet med en buss. Att planen avgår 3 gånger i veckan är egentligen en snygg fasad som är uppsatt för högsäsongen. Sanningen är att 1-2 av 3 avgångar har ställts in varje vecka sedan högsässongen startade. Vi bokade på just ett sådant datum, och fick vänta tre dagar till på nästa flyg.

Cubaner kan resa med flyg och betala med cubanska peso, samma pris som turister betalar i CUC. Detta betyder att för min mann, kunde flygresan ha kostat 145 CUP (= ca 6 CUC eller ca 55 kronor). För mig kostar flygresan 145 CUC (= ca 1400 kr). Tyvärr är det inte så enkelt. Är man cuban, får man ställa sig i kö. En kö som är låååång och när det är din tur, kanske det av någon grund inte finns någon resa trots allt. Vi försökte boka Yendrys biljett i den nationella valutan, en vecka före planerad resa. Vi fick veta att det kanske fanns en öppning om 2 månader. Eftersom att vi inte kunde vänta så länge, så fick vi snällt betala 145 CUC per person och boka min mann som turist.

Vårt andra försök på flygavgång gick som planerat. Planet avgick från Gate A. Jag vet inte varför man namnger gaten när det bara finns en.

20190223_120220
Baracoas flygplats, Gustavo Rizo
20190223_124009
Familj på flygtur
20190223_124042
Miniplanet
20190223_132554
Sayon gillade äventyret 🙂

Planet landade i Playa Baracoa, en liten flygplats utanför Havanna. Härifrån blev det en skumpig färd i en grön chevrolet in till Centro Habana, där vi hade bokat en topplägenhet med terass, modell väldigt gammal. När man får information om att boendet ligger 2 trappor upp, måste man räkna med att många av de äldre lägenheterna i Havanna har en överdriven takhöjd på kanske 8 meter. 8 meter var en gissning, men inte ett skämt. Trapporna blir väldigt långa, och snubblar man i trappan så ramlar man troligtvis mot sin död.

20190226_182242
La Habana, drömstaden för en fotograf
20190225_152425
Åka Chevrolet tillhör vardagen i Havanna
20190301_095723
Capitolium under konstruktion (sedan några år)

Våra ärenden

Resans främsta mål var att lösa några viktiga papper. Vår son Sayon är född i Norge, med Svenskt medborgarskap, och permanent visum på Cuba. Det innebär i praktiken att han kan uppehålla sig på Cuba hur länge han vill, och att han kan anses som Cuban när han är här; han kan resa med cubanska transporter och använda sjukhus och tandvård gratis. Efter 6 månader här, kan han också få dubbelt medborgarskap.

Vårt andra mål var att handla saker som inte dyker upp i Baracoa. Baracoa, «vår by» är en liten stad med omgivande berg längst syd-öst på Cuba, så långt ifrån Havanna som man kan komma. Detta betyder, att saker och ting som man av och till kan finna i Havanna, sällan reser hela vägen ner till Baracoa. Cuba styrs med socialism och har inte marknadsekonomi, dvs utbudet styrs inte av efterfrågan. Det spelar därför ingen roll hur många som vill köpa målarfärg – finns det inte så får man snällt vänta till det dyker upp – eller resa till Havanna där chansen är störst att hitta det. Över hela Cuba finns också en svart marknad, och även denna är såklart rikast i området runt huvudstaden.

På denna resan letade vi efter bland annat följande: målarfärg, bestick, rep, tryckkokare, stekpanna, köksredskap, krukor, böcker, mobilladdare, tyg, en slang till gas, fläckborttagningsmedel, skålar och gummistövlar.

Jag som har besökt Havanna flera gånger tidigare, reste med begränsade förhoppningar. Jag vet hur svårt det kan vara att handla enligt shoppinglista här. Havanna är den platsen på Cuba dit man reser om man behöver hitta saker – och inte ens här hittar man det man letar efter. Dessutom är valmöjligheten väldigt begränsad. Går man ut med förhoppningen av att hitta tallrikar med en viss färg, är man dödsdömd redan från start. Här gäller det att ha öppet sinne!

20190225_150327
Havanna med sina gamla bilar

Efter en veckas svettigt flängande kvarstod fortfarande det mesta på listan. Då hade vi besökt följande platser:

Shoppingcenter (statsägda) – här ska det mesta finnas. Hyllorna halvfylls med det som finns för tillfället – en elektricitetsavdelning kan exempelvis ha 100-tals riskokare och mini-kylskåp, men inget annat.

Marknader (privata) – På Cuba finns det folk som slår upp små stånd med diverse importerat småplock. Men, stora eller tunga saker är såklart svårare att importera, och Cuba har stränga importrestriktioner.

Revolico – Detta är en hemsida som förmedlar annonser på nya och använda saker, motsvarande blocket (Sverige) eller Finn.no (Norge)

Obispo – Havannas boulevard. Priserna här är högre än i Norge, och det mesta som går att hitta är kopplat till turismen, dvs souvenirer etc. Men, vi hittade faktiskt tyg här.

20190303_091508
Flogar, det största shoppingcentret som säljer nödvändigheter i Cubanska peso. Här kan man hitta allt mellan himmel och jord, men inte på samma gång. Produkterna dyker upp i klump. En vecka kan det exempelvis finnas lakan, myggnät, riskokare och sandaler.
20190303_092505
Flogar invändigt. Idag säljs akkoppar, vaser, tandborstar, rörkopplingar.
20190303_092526
Typisk cubansk produktpresentation. Alla produkter är bakom disken och under glas. Vill du undersöka produkten, får du vänta på din tur och sedan be om att se på det du vill handla. Detta skapar lååång köer.
20190303_092643
Helt normalt: Shorts, bälte och machete.

Priser

Detta blir ett helt eget avsnitt under min sida, då det är upp-och-ned och in-och-ut i förhållande till andra länder. De produkter vi letade efter är DYRA på Cuba. Exempelvis får jag räkna med att betala dubbelt så dyrt för målarfärg, gummistövlar och köksredskap som hemma i Norge, och kanske 4-10 gånger så dyrt för stekpanna, tallrikar och glas då det är tunga artiklar. Det är och förblir ett stort frågetecken för mig, hur priserna kan vara höga när en månadslön ligger på ca 20-30 euro. En teflonstekpanna i minimal storlek kostar 80 CUC (= ca 80 euro). Vadå, ska man spara 100% av sin lön i 3 månader då eller?

Boende

Vi spenderade nästan 2 veckor i Havanna denna gången (pust! För mycket!). Under den tiden bodde vi på tre olika platser – 2 olika boenden i Centro Habana och ett boende i Vedado. Centro Habana är stökigt trångt, men är nära till det mesta av turisters intresse. Dessutom tycker jag att det är den bästa representationen av Havanna för en turist som aldrig besökt staden, och de flesta lägenheter är koloniala. Vedado ligger lite utanför centrum. Det är lugnare, och bebyggelsen är generellt av lägenhetskomplex och stora vackra villor. Bor man i Vedado, måste man räkna med ganska stora utgifter till transport, om man inte känner till det djupt komplexa cubanska transportsystemet (tur att jag har min man!)

20190306_094216
Casa particular i Vedado, kolonial stil.

Resans tredje mål var att besöka släkt och vänner. Min man har en brorson som bor i Havanna, och en stor skara vänner då han bott och jobbat i Havanna i några år. Familj och vänner var glada att se oss, men framför allt ville de träffa Sayon. Sayon fyllde 11 månader under resans gång, och innan detta visade han stolt upp sitt nya trix, att resa sig utan stöd. Ganska fantastiskt tyckte jag, med tanke på att han inte fått många stunder till fri lek på golvet – det har till min ryggs stora förskräckelse blivit många timmars bärande både hit och dit. Nu är vi äntligen hemma i Baracoa, och golvet i vårt hus är färdigt. Nu ska Sayon få leka på Cubaproducerade 2,5 cm tjocka kakelplattor. Just om detta och mer om att bygga hus på Cuba, ska jag berätta en annan gång.

20190226_174711
Med vänner
20190308_172442
Med familj
20190225_195200
Sayons stå-utan-stöd-premiär
Ukategorisert

Närodlat? Härodlat!

Mitt första blogginlägg måste inkludera natur och ekoturism i Baracoa, då jag anser att Baracoa i denna kategori står högt över andra resmål. Något av det första som facinerade mig med just Baracoa, var denna småstads närhet till naturen. Jag skriver därför ett par rader om något så enkelt som frukt.

Frukt för mig är som regel det man hittar i den första sektionen i affären, presenterat i en inbjudande format, reflekterat av speglar i en sval atmosfär. Frukt kan också vara minnet av små till mellanstora och sura äpplen och päron som växte i vår stora trädgård när jag var barn, eller en överskörd med plommon från släktingars fruktträd. Det kan också vara smultron eller blåbär som plötsligt dyker upp i ett skogsbryn när du önskar att du hade med dig en burk att ta med hem.

De sistnämnda situationerna är det jag fantiserar om att frukt är, det jag önskar att frukt ska vara mer för mig. Men jag måste nog erkänna att frukt-disken är realiteten i de allra flesta tillfällen.

Jag måste nog också erkänna att i det vanliga livet, är det svårt att acceptera sässongsvariationer. När jag vill baka päron-kaka, ska det finnas päron i affären – annars blir jag lite tjurig och tycker att folk inte riktigt har gjort sitt jobb.

I Baracoa är frukt mer det jag önskar det var. Här ser jag en romantisk bild av frukt, en situation där naturen styr mig mer än vad jag styr naturen. Detta medför alltså också att jag först får se vilken frukt som finns, innan jag bestämmer vilken kaka jag ska baka. Detta går hand i hand med allt vad naturvärn heter, och vad många hemma i Skandinavien strävar mot. Baracoa har aldrig varit där vi i Skandinavien är. De har aldrig behövt vända tillbaka, avvänja sig den konstgjorda konsumtionen, inse naturens lagar.

Att se och smaka på äkta ekologiska härodlade frukter och grönsaker kan vara ett av skälen till varför man vill besöka Baracoa. Här går ljuvligheterna direkt från jord till bord utan streckkoder och mellanhänder.
Utbudet följer sässongen, precis som det ska vara.

I Baracoa, under vintermånaderna  (okt-jan), står följande frukter och grönsaker att finna:

  • Passionsfrukt: Stora gula runda och söta. Massan är himmelsk, och skalet kan torkas och sötas till naturgodis.
  • Mandarin (= mandarina reina,  gröna och nästan lika stora som en apelsin)
  • Klementin (=mandarina)
  • Guava
  • Guanabana
  • Banan: Detta är ett helt eget kapitel i karibien. Det finns 100-tals olika sorters banan, även röda som dyker upp runt april. Små bananer är söta och kan ätas råa. Stora bananer är en annan historia – de kokas eller steks i olika former, och smakar alltså inte gott att skala och äta direkt.
  • Kokosnöt
  • Anon de ojo (stora) och de manteka (små).
  • Ananas
  • Lime
  • Papaya (= fruta bomba)
  • Mango – eventuellt. Om du har tur 🙂

Från vänster: Mandarina reina, kokosnöt, guava (liten mogen, stor omogen), guanabana, anon de ojo, banan.

Guanabana och anon

Klementin, passionsfrukt, ananas

Ja, frukterna har kärnor. Det är helt otroligt att en annan är van vid att frukten inte har kärnor.

Var köper man frukt?

Frukt i Baracoa kan inte köpas i affären. Dessa alternativ finns:

  • Mercado. Detta är en marknad vars syfte är att försörja byn med olika nödvändigheter. Tidigare kunde man hitta en hyfsad variation av frukt och grönsaker här. Efter orkanen Mathew 2017, presenteras som regel endast fongo, en typ av matbanan. Frukt och grönt transporteras till de större städerna där det finns en större chanser för att sälja det dyrt.
  • Fruktkärra. Frukt och grönsaker som säljs här kommer som regel direkt ifrån odlingen, som  är privat. Fruktkärrorna dyker upp lite här och var, och flyttar sig runt i staden.
  • Pakethållaren på en cykel. Av och till köper någon upp små mängder av frukt eller grönsaker från bonden, och säljer till ett lite dyrare pris inne i stan. Denna person cyklar eller går runt och ropar ut vad de har med sig på cykeln.

Frukt köps med den nationella valutan, CUP – men man kan enkelt räkna ut hur mycket man ska betala i CUC om detta är det enda man har tillgängligt (1 CUC = 24 CUP)

Har du varit på Cuba och tyckt att maten varit dålig, och att utbudet varit litet? Kanske kommer frukt och grönt från en konservburk?

På Cuba finns ett urval med dyra butiker som vanliga folk inte har råd att handla i. Dessa butiker är uppsatta för den välstående cubanen, eller framförallt för turisten. Butikerna säljer torrvaror och konserver till dyra priser, ofta dyrare än priset hemma i Norge/Sverige. Eftersom att dessa produkter kostar mycket, kan de av och till anses som en lyx, en tjusig produkt. När du serveras detta, är det som regel ett försök på att lyxa till din mat. Den cuban som serverar dig detta, har antagligen inte förstått att det äkta guldet ligger under hans fötter.

Budskapet är: Leta efter det naturliga, och du kommer finna det.

Baracoa har gott om natur och äkta vara! Om du reser till Cuba, se bortom kassa konservburkar välkomna det naturliga – det gynnar både lokalbefolkningen och dig själv! På Cuba har du möjlighet att uppleva det som så många kulturer har glömt bort!

Min önskan är att Cuba och Baracoa bevarar och skyddar sin orörda rena och friska natur, under en eventuell utveckling av landet (vi kommer till detta tema senare…)