Blog

Cuba ABC

Olika transportmedel på Cuba – en fördjupad turistguide

De flesta förknippar Cuba med 50- och 60-tals bilar, och det är helt sant att man på gatorna kan se en övervägande del av dessa gamla skatter. I en sådan bil kan man ta en runda runt i stan, eller åka mellan olika städer. Man kan hyra en sådan bil med chafför, och dra runt på hela ön om man önskar. Detta kan bli en dyr historia, så de flesta väljer anda transportsätt för de längre sträckorna. Här kommer en översikt över vilka transportmedel som finns att tillgå, och hur du som besökare kan planera din resa.

20190115_085924
Kanske taxi med liten åsna är ett alternativ? Bilden är tagen utanför vårt hus i Baracoa.

Om bilar på Cuba

På Cuba åker du med en Amerikansk Chevrolet från 50-talet som om det vore den vanligaste saken i världen. De vanligaste privata taxibilarna är just av denna typen i och runt Havanna. Men varför är bilarna så gamla på Cuba? Jo, före Cubas revolution var Cuba «okuperat» av USA (efter att det frigjort sig från andra okupanter så som Spanien). Cuba var USAs Casino och spelhåla, dit många välbärgade Amerikaner reste för att supa, spela och roa sig med de Cubanska flickorna.  Lyx var namnet, och det impoterades bilar och lyxiga produkter. Efter Cubas revolution 1959 blev det totalstopp av handel med USA då Amerikanerna var sura. Socialism implementerades, och all import sköttes av staten. Bilar från Ryssland importerades till viss grad. Under 70- och 80-talet hade Cuba en växande välfärd, men i samband med Specialperiodens start 1989, blev det väldigt svårt att vara bilägare, då inga reservdelar stod att finna. På grund av denna situation, har Cubanerna blivit världmästare på att reparera och återvinna, och lyckas få en gammal bil att rulla på alla tänkbara sätt. Det användes bland annat transformatorer från Rysska kylskåp när bilarnas sådanna gick isönder.

Cubas styrande organ har full kontroll på all import av bilar och bildelar. Ja, det sker en viss import av bilar för ex statlig taxiverksamhet och uthyrning. En vanlig invånare eller turist får inte lov att importera bil, motorcykel eller vissa delar till denne. Av denna grund, finns det väldigt få bilar på Cuba. Bilarna har ett ovanligt högt pris på grund av utbud- och- efterfrågan. Cuba är en av få platser där ett bilköp faktiskt är en god investering.

20190225_150238
Tjusiga bilar i Havanna. Här kan du ta en rundtur med chafför i stan, eller varför inte på hela ön?

På grund av sina fåtal bilar i förhållande till invånarantal, är kollektiv transport väldigt utbrett på Cuba, och tranportsituationen kan bli väldigt svår tidvis. Men det låga bilantalet är ju också en av grunderna till att Cuba är världsmästare på att vara miljövänliga.

 

 

Att åka bil

Om du ska från punkt A till B är det ganska lätt som turist att hitta en taxi. Denna kan vara privat (oftast en gammal bil) och kosta moderata pengar, eller statlig (en modern gul taxibil med AC) och kosta stora pengar. Hurvuvida taxin är laglig eller inte, är inte ditt problem som turist, då en eventuell kontroll innebär böter för chaffören. Som turist hittar du som regel en taxi inom 5 minuter var du än befinner dig i städerna på Cuba.

I Havanna kan man åka bilar av alla prisklasser. Man kan också få en rundresa i stan i en jättefin cabriolet av vilken färg du än önskar.

20190303_112209
Jag och Sayon i taxi, Yendry på en elektrisk motorcykel

Det finns också privata bilar i Havanna som kör fasta sträckor hela dagen. Längs dessa sträckor plockar de upp och släpper av folk. Som regel kostar resan ett par cubanska peso, dvs några kronor. Detta kan vara ett alternativ för dig som uppehåller dig i staden ett tag (veckor-månader). För att komma igång, behöver du hjälp av någon som kan, en Cuban. Detta resesätt är väldigt ekonomiskt och ibland väldigt effektivt, men ibland kan det bli långa köer. Satsa inte på detta resesätt om du bara spenderar några dagar i Havanna.

20190305_082620
Min man, redo att kalla in en lokal bil som kör fast sträcka.

Ska man åka mellan två städer, lite längre sträckor, är det väldigt vanligt att man tar en delad taxi. Detta ordnar man ofta lokalt, dvs du behöver inte gå in på ett kontor för att reservera en sådan resa. Du uttalar i princip bara ordet taxi i en av stadens parker, så kommer det flygande förslag från flera platser. Däremot kan det behövas lite tid till planering. Om du vill åka från Havanna till Trinidad, behöver chaffören fylla upp resterande platser i bilen för att kunna resa till det priset han lovat dig. I alla tillfällen då jag har använt denna typen system har jag varit jättenervös att det inte skulle bli någon resa, och till slut så har allt fungerar hyfsat bra. Det är dessutom trevligt att resa tillsammans. Betalningen gör du såklart inte i förväg, utan när resan pågått en stund.

Chafförer reser hela vägen från Havanna till Baracoa på en dag. Detta är en körtur på ca 15-20 timmar beroende på förhållandena. Jag har gjort resan flera gånger på detta sätt, men jag måste ju inse att det är farligt. En gång fick jag ta över ratten mot slutet då jag såg att chaffören nästan satt och sov.

När du reser med en delad taxi, får du räkna med:

  • Att resan kanske tar längre tid än utlovat, utan att du kompenseras för detta.
  • Att chaffören löser personliga ärenden på vägen – ex stannar i en stad för att hämta ett paket etc.
  • Att bilens rutor inte går att veva upp/ned.
  • Att det inte finns bilbälten
  • Att chaffören spelar reggaeton på hög volym och sjunger med själv
  • Att chaffören inte pratar engelska.

 

En viktig poäng att tänka på som turist på Cuba, i relation till taxi-åkande i gamla bilar: Man ska inte smälla i bildörren! Gamla bilar är inte lufttäta så som nya, och du behöver ofta bara putta till dörren försiktigt för att den ska stängas. Många chafförer har en skylt som säger «smäll inte i dörren, det gör ont i mig»! Eller liknande. Det är en generell åsikt på Cuba att turister inte vet hur man behandlar en bil med respekt. Därför kan det vara coolt att komma förberedd och visa att vi är visst inte är så dumma!

20190226_153605
En gammal bil i Centro Habana

 

Att hyra bil

På Cuba är hyrbilarna av modern stil. Man kan som regel inte hyra en gammal Chevrolet, men det är fullt möjligt att hyra en Chevrolet med chafför.

Att hyra bil på Cuba är härligt. Vi gjorde det i samband med en rundresa 2017, och det var en enorm frihet. Däremot är det väldigt hög efterfrågan på de fåtal hyrbilar som finns, och det är dyrt att hyra bil. Har du planer om att hyra bil på Cuba, ska du vara ute i riktigt god tid, och du bör alltid ordna med detta hemifrån innan du reser. Reser du i högsässongen, är 6 månader före inte tillräckligt «god tid» om du inte har tänkt att hyra en väldigt exklusiv bil i många dagar – dvs de billiga hyrbilarna försvinner först.

I mitt perspektiv är det 2 huvudgrunder till att detta med hyrbil är svårt på Cuba

  • Det finns färre bilar än vad som efterfrågas
  • Många hyrbilar hyrs ut i långa perioder till Cubaner, som skapar sig en temporär mycket luckurativ privat taxi-verksamhet. Detta är inte tillåtet, men praktiseras i stor utsträckning. Efter hyrperioden, fifflas det med bilens mätare, så att det ser ut som att bilen inte kört de långa sträckor den egentligen har kört.

Med detta sagt – har du möjlighet att hyra bil under din Cubaresa, kan jag rekommendera det. Jag kan inte rekommendera någon sida före någon annan, utan att du helt enkelt googlar bilhyrning på Cuba. Trafiken på Cuba är i min mening inte alls helt vild och galen. I Havanna får man absolut se upp, men det är väl som i alla stora städer. Men i resten av landet är du ofta den enda trafikanten på vägen, kanske tillsammans med några oxar, en cykel eller en häst med vagn. Håll ögonen öppna för stora hål i vägen om du kör på mindre vägar.

19399578_10154654696211680_7932279974645573436_n
Jag och min man, i hyrbil på Cuba

Vi planerade vår roadtrip med google maps hemifrån. Det var inte alls till att lita på. Google maps fungerar väldigt dåligt på Cuba, och många gånger tog den föreslagna vägen fyra gånger längre tid än vad google maps uppgav.

google maps
Nej, google maps ljuger. 18 eller 20 timmar är mer korrekt.

Tänk också på att bensinmackar inte alls har samma service som hemma, när det gäller både det ena och det andra. Ta med toalettpapper. Planera maten så du inte får blodsockerfall då det enda du får tag på är några torra kex.

 

 

Buss

Det stämmer på ett sätt att det finns en typ av bussar för Cubaner, och en typ för turister. Det är ingen absolut indelning, men på grund av prisskillnaden, blir segregeringen reell. Du som turist kan säkert söka upp de Cubanska bussarna (som ofta är ombyggda lastbilar), men du blir nog besviken när du inser hur osäkert och omständigt systemet är. Har du bara några veckor på Cuba, är det inte värt besväret.

 

Viazul

Detta är den mest bekväma bussresan du kan köpa på Cuba, därav inte sagt att den är särskillt bekväm. Du reser genom hela landet (Pinar del rio till Baracoa för runt 800 kr). Bussarna är semimoderna; de har aircondition, stoppade fällbara säten och en liten tv som visar spanska komedier. De har dock som regel inte en fungerande toalett, och vattnet droppar ner från ett skramlande tak på någon av bussarna. Det är fri placering i bussen, och får en märkeslapp som hör till din egna resväska för din säkerhet.

Det lyser igenom att bussarna är ett modernt skal med inre skavanker. Ibland blir det mekaniska fel, ibland punkteringar, och alla passagerare blir avdumpade på en station mitt i ingenstans utan vidare information mitt i natten då bussen ska repareras. Du får inte kompensation om bussen kommer fram sent, så planera din rundresa med goda tidsmarginaler.

Jag har vid flera tillfällen bokat min viazul-resa på nätet. Det har i alla tillfällen fungerat bra. Det är inte smart att vänta med bokningen till sista stund, då det faktiskt kan vara fullt (det har hänt många gånger!).

Länk till viazuls hemsida här

I Havanna ligger stationen en bit utanför centrum. Du måste vara på plats i alla fall en timme innan avgång, för att registrera in och väga din väska.

Capture2
Busstationen ligger utanför centrum.

Mina viktigaste råd för att resa med Viazul:

  • Boka resan i förväg, gärna på internet.
  • Ta med toalettpapper eller våtservetter
  • Det är ofta kallt på bussen. Ha lite extra kläder till hands.
  • Ta med vatten och något att tugga på. Resan kan bli längre än du tror!
  • Res med lite humor. Detta är Cuba, och här kan allt hända. En tokig eller irriterande situation kanske blir din bästa resehistoria 🙂

 

 

Runtresa med buss, arrangerat av Statliga resebyråer

Jag har verkligen ingen erfarenhet med detta, men av vad jag hört är det inte att rekommendera. Hur ska du kunna uppleva Cuba, ett land som är så otroligt annorlunda och spännande, om du blir runtskjusad med en agenda: att du ska få en bild av Cuba som inte är sann.

Nog sagt om detta.

 

Lokalbuss

Första gången jag reste till Cuba var jag stundent, och jag hade inga ambitioner om att slösa pengar på transport. Varför inte ta bussen? Efter att ha rest med buss i Havanna en gång, gav jag upp denna tanken. Lokalbuss är inte lätt på Cuba. Det finns inga bra översikter, inte pålitliga tidstabeller, inga tydliga hållplatser. Att åka buss på Cuba kräver erfarenhet och skills. Du ska hellst prata Spanska, då resan ofta startar med att du går om bord och frågar om resan går dit du ska. Lokalbussar på Cuba är alltså inte utarbetade för turister. Du som turist ska slösa pengar, och det komplicerade transportsystemet säkrar detta.

Ska du uppehålla dig under några månader, är situationen annorlunda. Då kan du lista ut en permananent resplan mellan olika punkter. Däremot är det oavsett ett opålitligt system. Det är inte för inte, som Cubaner är experter på att vänta.

Jag tar av och till bussen i Baracoa. Att resa några kilometer kostar 1 peso (ca 50 öre). Jag blir fortfarande totalt utstirrad när jag stiger på, då jag alltid är den enda utlänningen på bussen.

20190121_131508
En lokalbuss en regnig dag i Baracoa
20190121_131531
En annan lokalbuss i regnet.

Tåg

Det finns en gammal tåglinje på Cuba som är under upprustning. Tågstationen i Havanna är också en del av denna upprustning, och jag har stora förhoppningar om att de nya tågen på Cuba kommer göra landet otroligt gott, framför allt de östliga delarna (Baracoa och liknande), dit turismen då enklare kan nå. Tågsituationen kommer inom snar framtid alltså inte att präglas av det jag beskriver nedan (hoppas jag!)

Capture
Tågstationen ligger centralt i Havanna, men är under reparation per dagens datum.
20190311_170736
Ett Cubanskt passagerertåg

______________

Bland det tokigaste jag gjort på Cuba, är att ta tåget från Havanna till Guantanamo. Vi skulle sända några stora paket på denna sträckan, och ville åka med samma tåg själva just av säkerhetsskäl. Först, ordnade vi transporten av paketen. Sedan, ordnade vi transporten av oss själva. Tågresan kostar ca 40 peso. Är man Cuban, betalar man i Cubanska peso (ca 20 kronor). Man måste då uppvisa sitt identitetskort, och ställa sig i en sjukt lång kö. Det är svårt att säkra sig en biljett, och ofta stängs kontoret innan det blir din tur, och du får göra samma kö på nytt dagen efter. Är du turist, betalar du i CUC (se skillnad mellan de två valuorna HÄR).

Vi betalade med turistvalutan för att säkra oss en plats. På Cuba kommer alltid turisterna i första hand.

Tåget skulle avgå klockan 18. Klockan 21.30 satt vi fortfarande på golvet i en överfull sal, med resväskor och barnvagn strödda runt oss och sonen sovande på axeln. Plötsligt reste sig samtliga väntande och började trycka mot dörren, och det blev en kamp för att få med sig alla väskor. När vi steg på tåget trodde vi knappt våra ögon – det var överlastat till bristningsgränsen. Vi mutade tågpersonal för att få ha våra väskor i ett låst rum.

Påföljande 24 timmar spenderade vi på detta tåg som skulle ta 10 timmar. Sätena var faktiskt helt ok. Toaletten var det värsta du kan föreställa dig. Tåget stoppade och startade i varje liten by det passerade, även om det inte var en officiell hållplats. En hel hög med försäljare hoppade på och gick igenom vagnarna och skrek «LÄSK!» eller «KAKOR!» eller «ROM!» eller «SYTRÅD» – ja, allt mellan himmel och jord.

På grund av den långa förseningen, satt jag såklart och vred på mig och frågade mig vad som pågick. I Skandinavien hade vi blivit kompenserade. Men här, sa folk bara att «det är nog något fel med tåget» och «det viktigaste är att vi kommer säkert fram». Det var inget tal om att få några pengar tillbaka.

Folk slog på hög musik, drack rom och dansade. Vid ett tillfälle blev det en dance-off mellan två äldre herrar medan hela tågvagnen klappade takten. Vid ett annat tillfälle blev en gubbe ståendes på perrongen medan tåget åkte, och när folk skrek ut i protest stannade tåget och backade.

Till slut kom vi fram till Guantanamo, och till vår stora fasa hade vagnen med våra paket blivit avdumpad på grund av tågproblemen. Tågresan kändes onödig för vår del. Men tack och lov kom den förlorade vagnen fram dagen efter, och mot en mindre muta kunde vi hämta ut våra paket samma dag.

_________________

20190306_203951
Lång och tokig väntan på tågstationen i Havanna.
20190307_094948
Frivillig-ofrivillig tågselfie.

Flyg

Det går nationella flyg mellan flera olika Cubanska städer, också Baracoa. Det är som regel inte svårt att komma över en biljett, som kostar runt 1500 kr enkel väg, och inkluderar ett baggage på 23 kg. Flygen drivs av Cubana ( Hemsida här ). Cubana är så säregent, att det ofta inte dyker upp på bookingsidor så som scyscanner etc. Detta beror på att de inte har garantier för sina resor på lik linje med andra flygbolag. Blir det förseningar, kan man bli stående utan kompensation.

Jag har flygit endast tre gånger med Cubana. En gång var flyget flera timmar försenat utan någon egentlig förklaring. Andra gången blev flygresan inställd av okänd anledning, och vi fick resa en annan dag (då fick jag pengarna tillbaka).

Själva flygplanet har vid alla tillfällen upplevts som modernt och flygresan har jag upplevt som trygg.

20190223_124042

 

Lokala transporter

 

Häst&vagn

I Baracoa, Guantanamo och andra mindre städer är det väldigt vanligt att resa med häst&vagn. Transporten går en bestämd sträcka, och under vägens gång hojtar du till när du vill hoppa av. För att hoppa på, står du och väntar utmed sträckan, och gör en signal till chaffören om att du vill hoppa på. Du höjer upp ett finger om du är en person, och två om ni är två etc. När chaffören stannar, försäkrar du dig om att han ska dit du vill genom att fråga «ska du till centrum?» Så klättrar du upp i vagnen, och tar plats bland de andra passagerarna. I en vanlig vagn får det plats 8-10 vuxna människor plus chaffören. Kostnaden för resan är 2 cubanska peso i Baracoa (ca 1 krona). Det är väldigt trevligt att åka med häst och vagn. Det är lugnt och fredligt, och människor pratar som regel med varandra. Jag har flera goda historier från dessa resor.

20190129_102624

20190222_135354
Behagliga resor med häst&vagn.
20190512_155940
Häst&vagn fungerar på de flesta platser

Bicitaxi (cykeltaxi)

Detta är en taxi som består av en chafför på en trehjulig cykel, och en till två platser bak. Tranportformen kan man hitta i  de flesta städer på Cuba. Cykeln har ofta plats för flera resväskor bak, och är täckt med en pressenning som tak och väggar, vilket är ypperligt när det regnar. Priset varierar, och kvaliteten på cykeln likaså. Ett exempel på pris: Jag betalar 2 cuc för en resa på cirka 8 km tillsammans med min son.

20190205_123624

20181224_145713
Jag och Sayon tar oss en tur

Cocotaxi

Detta är en typ av mopedtaxi som ska likna en kokosnöt, i Havanna. Ja, det är en turistfälla, men med detta sagt är det säkert kul att prova på en gång. Staten styr denna verksamhet, som är uppsatt just för turister.

 

Motorcykel

I vissa Cubanska städer kan man åka dit man vill bak på en motorcykel. I Baracoa är detta faktum. En resa på ca 5 km kostar 5 kronor dagtid och 10 kronor kvällstid. Chaffören har en hjälm på styret och du viftar in denna och säger var du ska. Motorcykeltransporten är utbredd i Baracoa och är ett jättepraktiskt sätt att uträtta ett snabbt ärende. Man kan också åka till stranden, till floden eller andra naturmål på detta sätt, och billigt. Betalningen sker väldigt subtilt, och med jämna pengar, för det är helt enkelt olagligt att bedriva denna verksamhet, och chaffören kan få höga böter. Tanken är att chaffören gör dig en «tjänst»

 

Elektrisk motorcykel

Detta är det nya på Cuba. Sedan november 2018, kan vissa Cubaner resa till Panama och importera två stycken el-motorcyklar. Dessa kommer med en stor färga ca 6 månader senare. När de importeras, betalas det en avgift i tullen, och ägaren får en deklaration om ägande. Efter detta betalas inga skatter, ingen försäkring, och de registreras inte in i något register. Härifrån är det tuta och kör, för den som har körkort. Cykeln går i 70 km/h och bär dig ca 7 mil på plan mark på en laddning. De elektriska motorcyklarna har gjort transportsituationen på Cuba lite enklare, och har bidragit till att öka de sociala klyftorna ännu mer.

20190330_164926
Sayon vid flodkanten med sin finaste leksak.

Buss/lastbil

Som jag beskriver ovan, är lokalbuss inte utformad för turister på Cuba. Cubaner använder däremot detta system mycket, då det är det minst kostbara. Lastbilar byggs om till bussar och får med sig en hel hög med resenärer. Bekvämt? Nej. Säkert? Nej.

20190226_140732
Lokalbuss i Havanna
20190512_162020
Man kan hyra en lastbilsbuss för att göra en liten utflykt om man är många.

Båt

Baracoa är en kuststad, men havet är tomt på båtar. Det finns hårda regulationer runt båtägande på Cuba. Så nej, detta med att resa runt i båt kan du nog helt enkelt glömma. Detta medför också att Cubanska vatten är bland de renaste i världen, och att havets fauna är väldigt ostörd.

Ukategorisert

Bananskal på tallriken – En nyhet som är gammal på Cuba

En text om vegetariska alternativ och provocerande realiteter

 

Det tillhör livets underligheter, när man hör talas om en sak för första gången, och samma tema dyker upp igjen bara några dagar senare i en annan kanal. Härromdagen satt jag tillsammans med några vänner på terassen och konverserade om kristider på Cuba. De beskrev  hur Cubaner blev tvugna att hitta på nya maträtter under 90-talet då Cuba stod under en svår kris. Jag fick lära mig att man både stekte och kokte bananskal för att efterlikna kött, något som jag kommeterade i ett avsnitt om Cubansk husmanskost HÄR. Bara två dagar efter detta, dök det upp en annons med information om den nya veganmaten bananskal på min FB feed.

Facebook feeden ledde mig till en sida (här), som beskrev hur en vegan-bloggares recept på pulled-prok gjord på bananskal spreds som en löpeld. Bananskal presenteras via sociala media i flera recept, alla från 2019; kött-fria köttbullar, falsk bacon (fakeon) och fiskfria fiskbiffar. Bananskal som köttsubstitut beskrivs som den stora nyheten i veganvärlden.

I vår familj är vi vegetarianer som också äter fisk och skaldjur. Vissa kallar det för pesceterian, men säger jag det förstår folk sällan vad jag menar. Jag började med Meatfree Monday för flera år sedan, kanske mest på grund av en inre nyfikenhet. När jag mötte min man, som på den tiden begränsade sig till kyckling och fisk blev jag inspirerad att laga ännu mer vegetarisk mat. Strax såg jag mina personliga hälsofördelar med denna kost, och innan jag visste ordet av var det flera månader sedan jag hade ätit kött. Javäl, nu är det väl bara att fortsätta tänkte jag, och på den stigen gick det.  I starten var jag absolut inte främmande för att äta kött en gång ibland, men jag tappade intresset och i dag har jag verkligen inte smak för kött. I denna övergångsperioden tänkte jag mycket på hur det vore mer logiskt om folk hade en eller två köttdagar i veckan, än att de hade en vegetarisk dag i veckan. Ur alla aspekter smartare. Varför kan man inte exempelvis endast äta kött när man firar något speciellt?

20181228_202339
Både fisk/skaldjur och grönsaker fascinerar oss i vår familj. Och vin. 
20190325_151251
Nej, här ser du inte oss köa. 

Så detta att använda bananens skal i matlagning är alltså ett «nytänkande» som gynnar både plånbok och miljö. Bananskal innehåller tydligen fibrer, vitamin C, Vitamin B6 och B12, kalium och magnesium, samt små mängder protein.

 

Cubanerna var moderna redan på 90-talet. I samband med Sovjets fall 1989 inleddes den så kallade specialperioden på Cuba. Från en dag till nästa försvann i princip alla affärens produkter, i princip all bensin och i princip allt man använder för att producera vad som helst. Dessa produkter hade tidigare importerats från, eller med hjälp av kontakten Sovjet. USA passade i samma släng på att strypa Cuba ännu mer från andra änden genom att förstärka sin handelsblockad. USA körde sandlådetakik; de ville inte handla med Cuba, och ville inte leka med andra länder som handlade med Cuba. Cubanerna stod mållösa och gick in i beredskap.

20190504_104806
Under Cubas specialperiod försvann tillgången på nästan allting, och Cubaner började lära sig «the hard way» att spara, återvinna och laga. Kanske är det grunden till att man tvättar och hänger upp plastpåsar på Cuba. Bilden är tagen hemma hos oss. Precis som alla andra spar och sköter vi det vi har. Plastpåsar används vid fruktinköp, om och om igen. 

Animaliska produkter som tidigare hade distribuerats till befolkningen med ransonboken La libreta (läs om denna i min text om vardagsrelaterade inköp), så som mjölk, ägg och kött eliminierades till ett minimum. Den Cubanska befolkningen var tvingade till en helomvändning, där man utnyttjade landets egna resurser nästan uteslutande.

20190325_151606
Animaliska produkter distribueras på Mercado Senso via ransonboken la libreta. 

En produkt som växer på Cuba på längden och tvären är bananer. Matbananer av olika form, storlek och hårdhet samt söta bananer av olika färg och slag utgör en stor del av den Cubanska husmanskosten. Matbanan kan tillagas när den är grön (ex platano macho och fongo) genom att stekas i olja eller kokas i en gryta eller soppa. Kokningen sker i centimeterbitar, eller i en klump av riven banan med salt. Smaken är väldigt lik potatis. Man kan också låta bananen mogna, och tillaga den som ett sötare tillbehör genom att steka eller koka. Eller så skalar man helt sonika bananen och inmundigar den i rått tillstånd (men inte alla typer matbanan – vissa smakar klister råa).

20190503_153944
Såhär växer bananer. Bilden är tagen på grannens tomt. 
20190505_085727
Överst: Fongo (en typ av matbanan). Underst: liten, mogen banan, söt i smaken. 
20181230_091619
Massor av goda bananer! Denna klumpen kostade 5 kronor på en marknad.

Användningen av banan blev alltså ännu mer markant under specialperioden, och folk som tidigare inte haft intresse för verken frukt eller grönt blev så illa tvugna. Frukost bestod ofta av juice gjord på banan + vatten + socker. Mjöl till barngröt gjordes på soltorkade matbananer av typen fongo som maldes i en kvarn i hemmen. Bananskal stektes hela som en filet i olja eller koktes för att dras i småbitar (tänk pulled pork). Bananen kunde sedan ersätta konsistensen av kött i en gryta. Proteinet fick befolkningen som regel från bönor, som växer på Cuba och distribueras i ransonboken. Bönor med ris är ett vanligt tillbehör till vilken som helst gryta i den Cubanska husmanskosten.

20190209_191307
Stekta matbananer – tostones. Mums!

 

Apelsinskal tillagades på samma sätt som bananskal: kan tog bort det färgade ytterlaget, och plattade ut den via massan till en biff. Med lök, vitlök, olja och paprika marinerade man detta substitut och stekte som tillbehör till riset.

20190110_171422(0)
Bacan – en typ av gatumat. Innehåller fongo (matbanan), en bit krabbkött, kokosmjölk och kryddor. Allt inlindat i ett bananblad. 
20190503_160730
Mananina – bananmjöl. Detta kokar jag i mjölk till vår son varje kväll. Jag har också gjort bechemelsås på detta, och det blir väldigt gott. 

 

Köttkonsumptionen sjönk naturligtvis på Cuba, och den svarta marknaden för exempelvis kokött blev nu svart som natten. I detta avsnittet skriver jag lite mer om ko-kriminalitet på Cuba. Det blev väldigt vanligt att föda upp djur hemma, både i hus och lägenhet. Med höns på balkongen och en gris i tvättstugan blev såklart den generella hygienen och folkhälsan hotad, och det delades ut böter för smutsiga hem, till folk som till varje pris ville äta djur.

59651964_1950677065061961_8763778207963938816_n
En bod för köttförsäljning i Baracoa
20190323_131519
Att vi har börjat samla in djur för att ha en egen äggproduktion hemma (5 minuters promenad från centrum) är inte konstigt efter Cubas specialperiod. Varje dag här startar med att stadens alla tuppar galer i kör. På bilden: Jag, ungtuppen Olof och hönan Josefina

 

Med sänkt produktion och konsumtion av precis allt utom kanske just bananer, blev Cuba logiskt nog plötligt världsrekordsinnehavare i lågt klimatavtryck, och Cubas befolkning blev experter på återvinning. Ingen negativt utan att bära något positivt med sig, som de säger. I denna rapporten beskriver Svensk-Kubanska föreningen att Cuba 2006 (enligt WWF) var det enda landet som använde mindre än ett jordklot och samtidigt hade en acceptabel nivå på hälsovård och utbildning.

Specialperioden på Cuba är ett otroligt spännande kapitel som jag har tänkt att beskriva mer ingående en annan gång. I denna text, och i samband med temat bananskal och köttkonsumption, tror jag att vi kan lära något av denna tid på Cuba. Det är en provocerande realitet för många: Ska man vara en befolkning som lever hållbart kan man inte gå runt och äta kött hela dagarna. Det är en ekvation som inte går i hop. Cuba fick en spark i ansiktet, ett rejält uppvaknande, och anpassade sig och blev på köpet miljövänliga som få. Vi i Skandinavien (och andra delar av världen!) vrider och vänder på oss i frågan om köttkonsumption, vi förändrar och förädlar och kommer med nya förslag på hur vi både kan konsumera extrema mänger kött, och leva hållbart. Vi försöker fortfarande både ha kakan och äta den, men hur vi än vänder och vrider på oss inser vi sakta att rumpan fortfarande sitter bak.

Min personliga åsikt är att kött är för billigt och konsumeras för mycket. Jag tycker att kött ska vara en fest-grej. Precis som tårta. Jag gillar tårta, men jag går inte runt och smaskar tårta hela dagarna för det. Jag har stark tro på att  vår kött-konsumption kommer att ändras. Jag ser fler vegetariska alternativ, en nyfikenhet för vegetarisk kost och en ökad medvetenhet. Om du är en typ av person som säger «utan kött är det inte mat», tror jag att du tillhör du en långsamt utdöende art.

20190418_175154
Utsökt vegetarisk mat: gula ätor. Billigt, nyttigt och bra för planeten. Två tummar upp.
20190416_151431
Ännu mer utsökt vegetarisk mat, med stekt matbanan som tillbehör.
20190507_135656(0)
En tur ut i vår vackra natur igår. Vi passade på att plocka med oss några bönor (habichuelas). Utmärkt protein till hela familjen. Och utsökt, såklart. 

 

 

Cuba ABC

Cubansk husmanskost

Matkultur facsinerar mig, för det säger väldigt mycket om om väldigt många ting. Historia, klimat, naturtillgångar, tider av kris eller krig, familjerelationer etc formar matkulturen, som i sin tur formar alla dessa ting i motsatt riktning.

 

I det Cubanska köket märks tillgängligheten på närodlade färska produkter året om. Cubaner är experter på att känna om maten är färsk, om riset är nytt, om frukten och grönsakerna är bra eller dålig kvalitet. Det är sällan man behöver konservera eller spara mat överlängre tid, då växtligheten är rik och plantor bjuder frukt och grönsaker året om, med sässongsvariationer såklart.

 

Samtidigt är matkulturen på Cuba formad av brist på vissa råvaror och tider av verklig kris. I tider av kris har cubanerna blivit tvugna att komma med nya ideer av hur man kan producera mat av det man har runt sig. Mjöl av bananer och maträtter av bananskal är ett exempel på detta. Man säger här att Fongo, en typ av matbanan, räddade Cuba under åren av verklig kris (Sovjets fall).

Vad äter Cubanerna hemma?

Den dagliga maten som lagas i de Cubanska hemmen bestäms till största del av vad man kan hämta ut gratis med la libreta på Mercado senso (se avsnitt: Var köper man…? Om vardagsrelaterade inköp på cuba) . Varje person har en månadsranson med bönor, ris, ägg, socker, mjölkpulver och några fler produkter. Bönor kokas på längden och tvären i i princip alla Cubanska hem, i princip dagligen. Tryckkokare är extremt vanligt att ha hemma, för hur ska du annars kunna ta knäcken på de torra bönorna?

20190320_091016
Grönsakskärra, även med bönor
20190124_191407
frijoles Caballeros (Gentleman’s bönor) med två strutar söt kokosmassa (Cucurucho, en typisk Baracoa-produkt).

Tryckkokare finns i elektrisk och manuell upplaga. De kan ofta vara väldigt gamla och buckliga, men Cubanerna hittar alltid något sätt att reparera – det har de rätt och slätt varit tvungna till under många år.

___

Som en liten digretion kan jag passa på att promotera elektrisk tryckkokare. Vi fick en sådan att ha hemma i Norge av min mamma – en riktig toppeninvestering! Vi lagar allt ifrån ris till soppa till grytor till storkok och långkok i denna maskin, som behåller smak och näring på ett fantastiskt sätt. Det bästa är att man kan sätta igång maskinen och sedan trilla runt och göra andra saker utan att tänka på maskinen. Perfekt för en stressad småbarnsmamma!

___

 

För att smaksätta maten samt skapa en variation, lägger den Cubanska husmoren ofta till olika typer av rotfrukter eller kött, om man har detta hemma (och om man har någon form av sido-inkomst, vilket är helt essentiellt för att unna sig sådant). Köttet kommer uteslutande från kyckling, svin och av och till får. Kokött är inte vanligt, som jag beskriver nedan. Rotfrukten som oftast används är malanga, en typ av klibbig potatis (som blir oklibbig när man kokar den). Rotfrukter fungerar också som viktig fyllnadsmat, så som det har gjort i skandinavien under alla år fram till någon hittade på GI och sånt där. Med fyllnadsmat menar jag en produkt som gör dig mätt och som är billig.

20190220_131511

Som jag beskrivit tidigare lever Cubaner som regel i storfamiljer. Detta har en viktig betydelse i förhållande till matlagning, eftersom att maten tar mycket tid att båda inhandla och tillaga. Även om den Cubanska maten måste vara billig, består en typisk Cubansk middag som regel av flera tallrikar: Ris, sallad, stekta rotfrukter av olika slag, samt själva huvudrollen i måltiden. Ur mina skandinaviska ögon sett, är denna typen av framställning något som hör helg eller fest till, för vem har väl tid att slänga fram så många olika portioner på en vardag? På Cuba har ofta någon hemmavarande tid att laga denna typen av måltider. Det bör nämnas att en Cuban troligen kommer titta undrande på dig om du serverar en måltid som innehåller få «komponenter», hur fin middagen än är. Och en middag som saknar ris eller i allafall potatis, kan inte helt räknas som en middag. Detta med GI och sånt verkar inte ha nått helt till Cuba än.

IMG-20190108-WA0016
En Cubansk middag ska gärna bestå av flera platta tallrikar. Även sallad serveras oftast platt och utspritt. Detta var en middag för mig och en väninna

 

_____

En typisk Cubansk vardagsmiddag (för den som har möjlighet att köpa frukt och grönt – NB! Detta gäller inte alla):

  • Böngryta med små bitar av svin. En bit kokt rotfrukt. Vitt ris. Stekta matbananer. Sallad av kål, tomat och/eller gurka. Dryck: vatten.

En typisk Cubansk middag för den som inte har möjlighet att köpa frukt och grönt:

  • Vitt ris + gryta av bönor + ett stekt ägg (eventuellt). Måndag, tirdag, onsdag, torsdag, fredag, lördag och söndag, ja – ända fram till någon vänlig granne eller familjemedlem kommer hem med en liten present. På Cuba är det tradition att hjälpa varandra, om så det är med något så litet som ett par potatisar.

 

Det är inte vanligt att hela familjen sitter ner tillsammans och äter. Som regel tar man sin tallrik, fyller den från diverse fat, och sätter sig framför tv:n med en gaffel i handen. Gemene man spenderar mycket tid ute på gatan, så man äter när man kommer hem eller när man är hungrig.

 

Kött på Cuba

Tur att vi i vår familj bara äter vegetarisk mat och fisk, för kött på Cuba är verkligen ett komplicerat tema. Generellt sett kommer köttet från staten, och säljs i de statliga affärerna (alla mataffärer är statliga). När det rådit brist en tid, som det gör mest hela tiden, kan köerna bli dygn-långa i gassande solsken, med slagsmål och diskussioner. Detta gäller exempelvis kycklingkött, som är det billigaste köttet på Cuba. Kycklingkött kan även säljas direkt från en bonde, på lik linje med griskött och fårköttt. För att ha djur (gris, får och häst) ska man ha tillstånd, och djuren ska räknas årligen. Det finns speciella privata små stånd som säljer kött, i tillägg till de statliga marknaderna. Ofta hängs köttet upp i ett öppet fönster av en liten träbod, kanske med ett grishuvud dinglande överst som en sorts dekoration.

Kor på Cuba är en komplicerad historia. Bakåt i tiden beskrivs det att Cuba hade långt fler betande kor runt om i landet. Korna har dock sedan revolutionen tillhört staten – även en som betar långt upp i bergen. Föds en ko hemma hos dig, är det ändå statens ko. Dör en ko hemma hos dig, ska du registrera detta och sedan bränna den under statlig övervakning. Staten rantionerade tidigare kokött till alla invåanre i la libreta, ransonboken som finns i alla hem.

I samband med landets kris på 90-talet, blev alla animaliska produkter bristvara. Kokött blev en viktig produkt på svarta marknaden, och staten satte hårda straff runt alla ko-brott: att stjäla en ko, att döda en ko, att sälja kokött, att köpa kokött. Jag har fått höra att ko-kriminalitet ger hårdare straff än att döda en person.

I dag ger staten ranson till sjuka och till barn. Restauranter får sälja kokött (då de köps lagligt via staten). I realiteten hör alltså kokött i väldigt begränsad grad till en Cubans vardag.

 

Fisk på Cuba är en annan komplicerad historia, då det finns hårda regler kring att äga en båt. Vi kan ju återkomma till det faktum, att man i Baracoa som är en kuststad, inte kan se en enda båt ute på havet en vanlig dag.

20190209_185733
Teti – en typ av småsmåsmå fiskar som enligt sägnen skal vara väldigt bra för reproduktionen.
20190214_214001
Såhär glad kan en Cubansk fisk vara

Frukost och mellanmål

En vanlig frukost kan bestå av salta kex med majonäs på, kaffe med socker (eller – kaffe med pulvermjölk till barnen). Cubaner har också rätt till en daglig fralla/brödstump som de kan hämta ut gratis med sin libreta. Detta beskriver jag närmare i avsnittet Giv mig i dag mitt dagliga bröd

20190213_085403
Finfrukost: Bröd från bageriet. Ägg från vår höna Josefina. Kaffe från en lokal bonde.   Godmorgon ❤

 

När jag berättade för min mann om «hårda tider» som student, då man köpte first price tonfisk och bortprioriterade tomatsåsen för toalettpapper, svarade han med att berätta om sina upplevelser av kris. När det var brist på mat (tidigt 90-tal på Cuba) bestod frukosten av ett glas vatten med socker i – och inte bara en dag, men under långa perioder. Jag skämdes verkligen. Allt är relativt, tänkte jag.

kex
Frukostkex på Cuba

Det vanligaste mellanmålet på Cuba kanske är en pizza på stående fot. Då talar jag om en Cubansk pizza, som är  ca 15 cm i diameter, ganska tjock och har tomatsås och ost på. Pizzan kostar ofta 6 peso Cubano i Baracoa (ca 2,50 kr) och serveras ur ett hål i en vägg. Pizzan är bitvis innesluten i en liten stump kartong, och inmundigas som regel tillsammans med ett glas hemmagjord fruktdryck, som kostar 1 peso Cubano (ca 50 öre). Drycken serveras i avkapade glasflaskor, och dricks på platsen före man lämnar tillbaka glaset och beger sig av.

pizza
En Cubansk 6-pesos pizza

På samma sätt som pizzan ovan, intas kaffe eller juice som regel ståendes och från ett hål i väggen. Ett hål i väggen är alltså ett fönster in i någons vardagsrum, där du ofta i tillägg till pizzaproduktion kan se någon äldre i en gungstol och en tv som visar någon Cubansk tv-kanal.

Bacan är en annan typ av mellanmål som jag är väldigt glad i. En bacan görs av riven matbanan, kokosmjölk och en liten klump krabbkött. Det hela packas in i bananblad och kokas. Bacan säljs i sina banan-blad och kostar ca 2 peso Cubano (ca 1 krona). I Havanna är det nog vanligare med tamal – en motsvarande produkt gjord på majs.

20190110_171422(0)
Bacan: ett mellanmål som kan ätas på stående fot.

 

Vad dricker man på Cuba?

Som turist bör man köpa vatten på flaska på Cuba. Och när man är färdig med sin flaska, kan man gärna ge den i present till någon.

Cubaner dricker vatten «från gatan» vilket betyder att vattnet kommer farandes direkt i ledningarna. Om man sparat upp vattnet i en cistern eller vattentank, brukar man filtrera det eller koka det.

Den enda typen av produkt som jag aldrig sett brist av på Cuba är all form av alkoholhaltig dryck. Detta verkar vara en så viktig ryggrad i den Cubanska kulturen att det aldrig någonsin får lov att gå tomt. Ölen heter Cristal och Bucanero och är producerad på Cuba. Ibland kan man också komma över Heniken, Sol,Ppresidente och några andra märken. Att dricka en öl på Cuba räknas inte som att dricka alkohol – en öl dricks utan någon typ av frågetecken från någon.

För att inte tala om rom. Rom är billigt, billigt, billigt. Har du inte råd med någonting här i livet, har du i alla fall råd med rom. Och på Cuba heter Rom: Ron. Vi återkommer till alkohol som tema en annan gång.

IMG-20190115-WA0028
Cristal – Cubansk ljus öl. På Cuba dricks öl utan frågetecken.
Cuba ABC

Var köper man…? Om vardagsrelaterade inköp på cuba

Jag är en person som tycker det är behagligt att göra alla mina vardagsinköp på en plats. Hemma i Norge handlar jag oftast i de vanliga matbutikerna så som Rema1000, Kiwi eller Meny.

Jag är samtidigt den typen av person som tycker det är lite synd, att alla inköp går genom samma kanal – att en och samma aktör både ska tjäna på mina inköp, och styra väldigt mycket av  hur samhället fungerar. Men, när det saknas något i hemmet och man klämmer in 5 minuter för att snabbt få tag på aktuell vara, är man tacksam att möjligheten finns.

 

På Cuba läggs det generellt sett en enormt stor tid på att hitta och inhandla mat. Matbutiker så som Rema eller ICA existerar inte, verken i storlek eller utsträckning. Här måste du röra dig och hela tiden vara «på hugget» när det dyker upp något. Vardagen är oberäknelig. Plötsligt sitter både gemene man och små privata företag utan elimentära material så som ägg, mjöl, mjölk eller matolja – och utan information om när detta kan tänkas dyka upp.

 

På Cuba lever man som regel i storfamiljer. Med detta menar jag att mamma, pappa och barn ofta bor tillsammans med mormor/morfar eller farmor/farfar i ett hus som, som regel, ägs av denna äldre generationen. Ofta är familjen större än så, och i samma hus bor flera syskon med sina respektive samt allas barn, som då blir kusiner. Ett gift par med barn har få möjligheter att köpa sig något eget, och kulturen lägger upp för att bo tillsammans och hjälpas åt. De som har jobb, jobbar. De som inte har jobb, lagar mat, städar, passar barnen och går ärenden. Långkok och middagar med flera komponenter är resultatet av att bo på detta sätt. På Cuba är 15-minuters-middagen inte direkt ett tema.

Jag berättar om detta sättet att leva i storfamilj, för jag ser det som den viktigaste förklaringen till att man klarar av att lägga så stor tid och energi på inköp av mat. Det tar TID att röra sig mellan så många olika enheter för att få tag på det man behöver, och mycket av tiden går till att stå i kö.

På Cuba tas produkter fram baserat på vad den bestämmande makten menar skal tas fram. Ena stunden svämmar butikerna över med en produkt, och i nästa stund en annan. Det råder brist på det mesta nästan hela tiden. Det som sker när produkterna tas fram klumpvis är att folk kastar sig över dem när de väl kommer fram. Djungeltelegrafen går fort, och köerna blir timmeslånga. Har du tur, lyckas du få tag i det som säljs. Kökulturen på Cuba är väldigt speciell på grund av systemet jag beskriver här. Just av den grund, kommer jag skriva ett eget avsnitt om Cubansk kökultur.

 

La libreta/Mercado senso (statligt)

Det Cubanska systemet är uppbyggt kring la libreta. Detta är en bok som varje hushåll använder för att hämta ut sin statligt tilldelade ranson. La libreta är så pass intressant, att jag vill skriva ett helt eget inlägg om denna.

La libreta förhindrar svält på Cuba, och det finns absolut folk som endast lever på vad de kan hämta ut här; ris, bönor, mörkt och ljust socker, mjölkpulver och fruktkompott till barnen, ägg och några fler produkter.

Mercado senso är namnet på den enhet du går till för att hämta ut produkterna skrivna i la libreta. Produkterna presenteras i stora säckar, och vägs framför ögonen på dig. Du tar med en eller flera påsar som produkterna deponeras i. Du får ett kryss i din bok, och går hem.

20190325_151558
Informationstavla och sektioner för de olika produkerna på mercado senso
20190325_151606
Tavlan som visar vilka produkter som finn och hur mycket man kan hämta ut
20190325_151533
Dina produkter vägs på denna typ av våg, och hälls över i en påse som du tagit med dig hemifrån. På denna mercado senso säljs också några produkter fritt (libre), se nedan.

 

Mercado libre (statligt)

Varje Cuban som jobbar för staten får en (väldigt moderat) lön. Det bör kanske nämnas att i detta socialistiska land, jobbar majoriteten för staten. En vanlig lön kan ligga på 20-30 CUC (ca 20-30 euro) per månad. Med dessa få resurser, blir de fri inköpen tvingade till dessa marknader.

På mercado libre kan man köpa basala produkter som ändras beroende på vad regeringen bestämmer ska finnas. Detta kan exempelvis vara ris, socker, soyayoghurt, marmelad, tandkräm cigaretter, rom, kött eller ägg. Utbudet är extremt begränsat – alla dessa produkter finns sällan samtidigt.

20190325_151229
Fria produkter som köps för Cubanska peso. Hyllorna är antingen tomma, eller fyllda med en och samma produkt.
20190325_151251
Kött-sektionen på en mercado libre. Idag finns inget kött att köpa. När det väl finns, är lokalen fullproppad av folk.
20190325_151208
Ingångsport till en mercado libre

 

Fri marknader är ofta uppdelade efter produkttyp. Vissa marknader kan ha två eller flera avdelningar – en för laktosprodukter, en för kött, och en för ris och socker. Andra gånger är det uppdelat. En fri marknad kan vara endast specialiserad på fisk, eller endast kött eller grönsaker

20190128_094603
Statens mercado libre för fisk. Stängt idag.

På de fria marknaderna kan man handla som turist också, med cubanska peso (se avsnitt om valutor på cuba under Cuba ABC). Det enda som kanske kan vara intressant att handla här som turist är rom, som ofta är billigast här. Rom är dock otroligt billigt överallt.

Några mercado senso har också produkter som är fria (productos libres). Här är några produkter reserverade till la libreta, medan andra finns till försäljning.

 

Exempel på priser:

3 kg ris: 9 kr

Tandborste för barn: 1 krona

Rom 70 cl: 22 kronor

Tobak, en klump: 1 krona

 

Grönssaksbodar (privat)

 

Som regel köper man grönsaker från bonden eller från en mellanhand. Försäljningen sker som regel i en bod som är byggd för grönsaksförsäljning, i en kärra eller direkt från någon som passerar ditt hus med aktuell produkt. Den sistnämnde kan prommenera runt, eller cykla, och ropar ut med nasal skärande röst (ja, det finns ett speciellt tonläge som används till detta ändamål!) – DET FINNS TOMAT! TOMAT! KOM IGJEN, NU DRAR JAG! DET FINNS TOMAT!

Grönsaker och frukt som säljs i dessa kärror kommer från närområdet, i i alla fall från Cuba. Jag refererar till mitt första blogginlägg som handlade just om frukt och grönt på Cuba (Närodlat? Härodlat!) och den härliga känslan av att kunna äta ekologisk kortrest grönt och samtidigt gynna lokalbefolkningen. Även de som har en kärra brukar ropa ut vad de har på kärran. Det ropas för fulla muggar. Ja, här i Baracoa finns det till och med en försäljare som har spelat in sitt ropande, och kör playback för att spara på stämman.

 

Vad du hittar i bodar och kärror är beroende av sässong.

Exempelpriser:

2 gurkor: 3 kronor

1 jättestor papaya: 10 kronor

1 guava: 1-2 kronor

Ett kilo tomater: 8 kronor

20190322_133727
Melon, papaya, zapote, apelsin, mango. Säsongens frukter i mars.

Det finns också statliga mercados libres som säljer grönsaker billigt. Detta var mycket större tidigare, och av någon grund som ingen förstår upphörde detta nästan, och förekommer nu bara i liten skala och med ett begränsat antal produkter.

 

Andra hemmagjorda produkter

 

Många produkter kan man köpa direkt från någon som dedikerar sig åt att producera dem. Personen som producerar har ofta, men inte alltid, en licens för att producera och sälja produkten i fråga. Licensen innebär att registrera sig och betala en engångsavgift samt lämna in ett hälsointyg. Därefter betalar man en fast skatt varje månad, beroende på licenstypen man har.

Exempel på sådanna produkter är: Honung, yoghurt, kokosmjölk och olika typer av hemmagjorda sötsaker. När man handlar dessa produkter, bör man ta med sig en förpackning då detta sällan finns. Inte konstigt att Cuba har så extremt lågt klimatavtryck.

20190121_143121
Honung direkt från bonden.
20181231_075623
Hemmagjord yoghurt. Du tar med dina egna flaskor och fyller.

 

Bageri (statligt)

 

Bröd kan man hämta med libreta direkt från bagaren. Man kan också avtala hemeleverans. Varje person har rätt till en daglig ranson bröd, och bröd kan i goda tider köpas utöver detta på samma plats. Just nu är det brist på bröd i Baracoa. Jag refererar till mitt inlägg om bröd (giv mig i dag mitt dagliga bröd).

bröd 2
Läs mer om bröd på Cuba under Cuba ABC

 

Statliga finbutiker «Shoppy»

Dessa butiker, som man refererar till som «shoppy» är det som i störst grad liknar det vi ser hemma. En turist som spenderar kort tid på Cuba, kanske upplever att det visst finns butiker med ett någonlunda utbud. Men frågan är, vem dessa butiker är byggda för? Om nästan ingen Cuban har råd att handla här, kan man då räkna med dessa butikerna som en del av den Cubanska vardagen?

Det finns flera statliga kedjor som efterhand dykt upp på Cuba de senaste åren. Panamericana är ett exempel. De bjuder på importerade och Cubanska produkter till fantasi-priser som en vanlig Cuban inte har råd med. Väggarna är vitmålade och det finns lysdioder bakom skyltar som exempelvis säger «passion för mat», som en slags slogan.

Utbudet är begränsat och varierar mycket, och produkterna är generellt dåliga. Jag skulle vilja jämföra dem med lågprisprodukter så som First price eller Eldorado. Skillnaden här är att de kostar skjortan och att det inte finns något bättre.

Många saker som man är van vid att köpa i affären, finns dock inte i dessa affärer: Blöjor, bröd, grönsaker och ägg är exempel.

 

Exempelpriser:

1 paket mjölk 3% fett: 22 kronor

1 ost 200g gouda: 43 kronor

En burk oliver utan kärnor: 40 kronor

En flaska shampo: 53 kronor

En öl: 10 kronor

Ett paket kex med chokladfyllning: 23 kronor.

 

Dessa priser är högre än i Norge, bortsett från ölen. Hur rimligt är det att en medel-Cuban med två barn och äldre att försörja, handlar i denna butiken?

 

Att tjäna på systemet

På Cuba är det väldigt vanligt (för den som har ekonomin) att köpa på sig stora mängder av en viss produkt när den säljs billigt, och sedan vidaresälja produkten dyrt när det råder brist. Om man får nys om produktbrister i andra städer kan man ligga lite före alla andra och på så sätt tjäna sig en hacka. Detta förutsätter dock att man hela tiden är i rörelse och har många kontakter.

 

Detta är ett av sätten som folk använder för att överleva på planeten Cuba, där din lön oftast inte är din huvudinkomst, där ett kylskåp kostar 3 årslöner, där drinkarna spetsas i överkant då alkoholen är billigare än blandningsdrycken.

Ukategorisert

Shoppingtur till Havanna

Vi tog turen till huvudstaden för att lösa några papper och inhandla nödvändigheter. En enkel sväng till Havanna blir alltid komplicerad, även denna gång.

Flygturen

Baracoa har en liten flygplats, Gustavo Rizo, från vilken det avgår plan till Havanna 3 gånger i veckan. Planen är små propellerplan, med en invändig storlek i likhet med en buss. Att planen avgår 3 gånger i veckan är egentligen en snygg fasad som är uppsatt för högsäsongen. Sanningen är att 1-2 av 3 avgångar har ställts in varje vecka sedan högsässongen startade. Vi bokade på just ett sådant datum, och fick vänta tre dagar till på nästa flyg.

Cubaner kan resa med flyg och betala med cubanska peso, samma pris som turister betalar i CUC. Detta betyder att för min mann, kunde flygresan ha kostat 145 CUP (= ca 6 CUC eller ca 55 kronor). För mig kostar flygresan 145 CUC (= ca 1400 kr). Tyvärr är det inte så enkelt. Är man cuban, får man ställa sig i kö. En kö som är låååång och när det är din tur, kanske det av någon grund inte finns någon resa trots allt. Vi försökte boka Yendrys biljett i den nationella valutan, en vecka före planerad resa. Vi fick veta att det kanske fanns en öppning om 2 månader. Eftersom att vi inte kunde vänta så länge, så fick vi snällt betala 145 CUC per person och boka min mann som turist.

Vårt andra försök på flygavgång gick som planerat. Planet avgick från Gate A. Jag vet inte varför man namnger gaten när det bara finns en.

20190223_120220
Baracoas flygplats, Gustavo Rizo
20190223_124009
Familj på flygtur
20190223_124042
Miniplanet
20190223_132554
Sayon gillade äventyret 🙂

Planet landade i Playa Baracoa, en liten flygplats utanför Havanna. Härifrån blev det en skumpig färd i en grön chevrolet in till Centro Habana, där vi hade bokat en topplägenhet med terass, modell väldigt gammal. När man får information om att boendet ligger 2 trappor upp, måste man räkna med att många av de äldre lägenheterna i Havanna har en överdriven takhöjd på kanske 8 meter. 8 meter var en gissning, men inte ett skämt. Trapporna blir väldigt långa, och snubblar man i trappan så ramlar man troligtvis mot sin död.

20190226_182242
La Habana, drömstaden för en fotograf
20190225_152425
Åka Chevrolet tillhör vardagen i Havanna
20190301_095723
Capitolium under konstruktion (sedan några år)

Våra ärenden

Resans främsta mål var att lösa några viktiga papper. Vår son Sayon är född i Norge, med Svenskt medborgarskap, och permanent visum på Cuba. Det innebär i praktiken att han kan uppehålla sig på Cuba hur länge han vill, och att han kan anses som Cuban när han är här; han kan resa med cubanska transporter och använda sjukhus och tandvård gratis. Efter 6 månader här, kan han också få dubbelt medborgarskap.

Vårt andra mål var att handla saker som inte dyker upp i Baracoa. Baracoa, «vår by» är en liten stad med omgivande berg längst syd-öst på Cuba, så långt ifrån Havanna som man kan komma. Detta betyder, att saker och ting som man av och till kan finna i Havanna, sällan reser hela vägen ner till Baracoa. Cuba styrs med socialism och har inte marknadsekonomi, dvs utbudet styrs inte av efterfrågan. Det spelar därför ingen roll hur många som vill köpa målarfärg – finns det inte så får man snällt vänta till det dyker upp – eller resa till Havanna där chansen är störst att hitta det. Över hela Cuba finns också en svart marknad, och även denna är såklart rikast i området runt huvudstaden.

På denna resan letade vi efter bland annat följande: målarfärg, bestick, rep, tryckkokare, stekpanna, köksredskap, krukor, böcker, mobilladdare, tyg, en slang till gas, fläckborttagningsmedel, skålar och gummistövlar.

Jag som har besökt Havanna flera gånger tidigare, reste med begränsade förhoppningar. Jag vet hur svårt det kan vara att handla enligt shoppinglista här. Havanna är den platsen på Cuba dit man reser om man behöver hitta saker – och inte ens här hittar man det man letar efter. Dessutom är valmöjligheten väldigt begränsad. Går man ut med förhoppningen av att hitta tallrikar med en viss färg, är man dödsdömd redan från start. Här gäller det att ha öppet sinne!

20190225_150327
Havanna med sina gamla bilar

Efter en veckas svettigt flängande kvarstod fortfarande det mesta på listan. Då hade vi besökt följande platser:

Shoppingcenter (statsägda) – här ska det mesta finnas. Hyllorna halvfylls med det som finns för tillfället – en elektricitetsavdelning kan exempelvis ha 100-tals riskokare och mini-kylskåp, men inget annat.

Marknader (privata) – På Cuba finns det folk som slår upp små stånd med diverse importerat småplock. Men, stora eller tunga saker är såklart svårare att importera, och Cuba har stränga importrestriktioner.

Revolico – Detta är en hemsida som förmedlar annonser på nya och använda saker, motsvarande blocket (Sverige) eller Finn.no (Norge)

Obispo – Havannas boulevard. Priserna här är högre än i Norge, och det mesta som går att hitta är kopplat till turismen, dvs souvenirer etc. Men, vi hittade faktiskt tyg här.

20190303_091508
Flogar, det största shoppingcentret som säljer nödvändigheter i Cubanska peso. Här kan man hitta allt mellan himmel och jord, men inte på samma gång. Produkterna dyker upp i klump. En vecka kan det exempelvis finnas lakan, myggnät, riskokare och sandaler.
20190303_092505
Flogar invändigt. Idag säljs akkoppar, vaser, tandborstar, rörkopplingar.
20190303_092526
Typisk cubansk produktpresentation. Alla produkter är bakom disken och under glas. Vill du undersöka produkten, får du vänta på din tur och sedan be om att se på det du vill handla. Detta skapar lååång köer.
20190303_092643
Helt normalt: Shorts, bälte och machete.

Priser

Detta blir ett helt eget avsnitt under min sida, då det är upp-och-ned och in-och-ut i förhållande till andra länder. De produkter vi letade efter är DYRA på Cuba. Exempelvis får jag räkna med att betala dubbelt så dyrt för målarfärg, gummistövlar och köksredskap som hemma i Norge, och kanske 4-10 gånger så dyrt för stekpanna, tallrikar och glas då det är tunga artiklar. Det är och förblir ett stort frågetecken för mig, hur priserna kan vara höga när en månadslön ligger på ca 20-30 euro. En teflonstekpanna i minimal storlek kostar 80 CUC (= ca 80 euro). Vadå, ska man spara 100% av sin lön i 3 månader då eller?

Boende

Vi spenderade nästan 2 veckor i Havanna denna gången (pust! För mycket!). Under den tiden bodde vi på tre olika platser – 2 olika boenden i Centro Habana och ett boende i Vedado. Centro Habana är stökigt trångt, men är nära till det mesta av turisters intresse. Dessutom tycker jag att det är den bästa representationen av Havanna för en turist som aldrig besökt staden, och de flesta lägenheter är koloniala. Vedado ligger lite utanför centrum. Det är lugnare, och bebyggelsen är generellt av lägenhetskomplex och stora vackra villor. Bor man i Vedado, måste man räkna med ganska stora utgifter till transport, om man inte känner till det djupt komplexa cubanska transportsystemet (tur att jag har min man!)

20190306_094216
Casa particular i Vedado, kolonial stil.

Resans tredje mål var att besöka släkt och vänner. Min man har en brorson som bor i Havanna, och en stor skara vänner då han bott och jobbat i Havanna i några år. Familj och vänner var glada att se oss, men framför allt ville de träffa Sayon. Sayon fyllde 11 månader under resans gång, och innan detta visade han stolt upp sitt nya trix, att resa sig utan stöd. Ganska fantastiskt tyckte jag, med tanke på att han inte fått många stunder till fri lek på golvet – det har till min ryggs stora förskräckelse blivit många timmars bärande både hit och dit. Nu är vi äntligen hemma i Baracoa, och golvet i vårt hus är färdigt. Nu ska Sayon få leka på Cubaproducerade 2,5 cm tjocka kakelplattor. Just om detta och mer om att bygga hus på Cuba, ska jag berätta en annan gång.

20190226_174711
Med vänner
20190308_172442
Med familj
20190225_195200
Sayons stå-utan-stöd-premiär