Cuba ABC

Var köper man…? Om vardagsrelaterade inköp på cuba

Jag är en person som tycker det är behagligt att göra alla mina vardagsinköp på en plats. Hemma i Norge handlar jag oftast i de vanliga matbutikerna så som Rema1000, Kiwi eller Meny.

Jag är samtidigt den typen av person som tycker det är lite synd, att alla inköp går genom samma kanal – att en och samma aktör både ska tjäna på mina inköp, och styra väldigt mycket av  hur samhället fungerar. Men, när det saknas något i hemmet och man klämmer in 5 minuter för att snabbt få tag på aktuell vara, är man tacksam att möjligheten finns.

 

På Cuba läggs det generellt sett en enormt stor tid på att hitta och inhandla mat. Matbutiker så som Rema eller ICA existerar inte, verken i storlek eller utsträckning. Här måste du röra dig och hela tiden vara «på hugget» när det dyker upp något. Vardagen är oberäknelig. Plötsligt sitter både gemene man och små privata företag utan elimentära material så som ägg, mjöl, mjölk eller matolja – och utan information om när detta kan tänkas dyka upp.

 

På Cuba lever man som regel i storfamiljer. Med detta menar jag att mamma, pappa och barn ofta bor tillsammans med mormor/morfar eller farmor/farfar i ett hus som, som regel, ägs av denna äldre generationen. Ofta är familjen större än så, och i samma hus bor flera syskon med sina respektive samt allas barn, som då blir kusiner. Ett gift par med barn har få möjligheter att köpa sig något eget, och kulturen lägger upp för att bo tillsammans och hjälpas åt. De som har jobb, jobbar. De som inte har jobb, lagar mat, städar, passar barnen och går ärenden. Långkok och middagar med flera komponenter är resultatet av att bo på detta sätt. På Cuba är 15-minuters-middagen inte direkt ett tema.

Jag berättar om detta sättet att leva i storfamilj, för jag ser det som den viktigaste förklaringen till att man klarar av att lägga så stor tid och energi på inköp av mat. Det tar TID att röra sig mellan så många olika enheter för att få tag på det man behöver, och mycket av tiden går till att stå i kö.

På Cuba tas produkter fram baserat på vad den bestämmande makten menar skal tas fram. Ena stunden svämmar butikerna över med en produkt, och i nästa stund en annan. Det råder brist på det mesta nästan hela tiden. Det som sker när produkterna tas fram klumpvis är att folk kastar sig över dem när de väl kommer fram. Djungeltelegrafen går fort, och köerna blir timmeslånga. Har du tur, lyckas du få tag i det som säljs. Kökulturen på Cuba är väldigt speciell på grund av systemet jag beskriver här. Just av den grund, kommer jag skriva ett eget avsnitt om Cubansk kökultur.

 

La libreta/Mercado senso (statligt)

Det Cubanska systemet är uppbyggt kring la libreta. Detta är en bok som varje hushåll använder för att hämta ut sin statligt tilldelade ranson. La libreta är så pass intressant, att jag vill skriva ett helt eget inlägg om denna.

La libreta förhindrar svält på Cuba, och det finns absolut folk som endast lever på vad de kan hämta ut här; ris, bönor, mörkt och ljust socker, mjölkpulver och fruktkompott till barnen, ägg och några fler produkter.

Mercado senso är namnet på den enhet du går till för att hämta ut produkterna skrivna i la libreta. Produkterna presenteras i stora säckar, och vägs framför ögonen på dig. Du tar med en eller flera påsar som produkterna deponeras i. Du får ett kryss i din bok, och går hem.

20190325_151558
Informationstavla och sektioner för de olika produkerna på mercado senso
20190325_151606
Tavlan som visar vilka produkter som finn och hur mycket man kan hämta ut
20190325_151533
Dina produkter vägs på denna typ av våg, och hälls över i en påse som du tagit med dig hemifrån. På denna mercado senso säljs också några produkter fritt (libre), se nedan.

 

Mercado libre (statligt)

Varje Cuban som jobbar för staten får en (väldigt moderat) lön. Det bör kanske nämnas att i detta socialistiska land, jobbar majoriteten för staten. En vanlig lön kan ligga på 20-30 CUC (ca 20-30 euro) per månad. Med dessa få resurser, blir de fri inköpen tvingade till dessa marknader.

På mercado libre kan man köpa basala produkter som ändras beroende på vad regeringen bestämmer ska finnas. Detta kan exempelvis vara ris, socker, soyayoghurt, marmelad, tandkräm cigaretter, rom, kött eller ägg. Utbudet är extremt begränsat – alla dessa produkter finns sällan samtidigt.

20190325_151229
Fria produkter som köps för Cubanska peso. Hyllorna är antingen tomma, eller fyllda med en och samma produkt.
20190325_151251
Kött-sektionen på en mercado libre. Idag finns inget kött att köpa. När det väl finns, är lokalen fullproppad av folk.
20190325_151208
Ingångsport till en mercado libre

 

Fri marknader är ofta uppdelade efter produkttyp. Vissa marknader kan ha två eller flera avdelningar – en för laktosprodukter, en för kött, och en för ris och socker. Andra gånger är det uppdelat. En fri marknad kan vara endast specialiserad på fisk, eller endast kött eller grönsaker

20190128_094603
Statens mercado libre för fisk. Stängt idag.

På de fria marknaderna kan man handla som turist också, med cubanska peso (se avsnitt om valutor på cuba under Cuba ABC). Det enda som kanske kan vara intressant att handla här som turist är rom, som ofta är billigast här. Rom är dock otroligt billigt överallt.

Några mercado senso har också produkter som är fria (productos libres). Här är några produkter reserverade till la libreta, medan andra finns till försäljning.

 

Exempel på priser:

3 kg ris: 9 kr

Tandborste för barn: 1 krona

Rom 70 cl: 22 kronor

Tobak, en klump: 1 krona

 

Grönssaksbodar (privat)

 

Som regel köper man grönsaker från bonden eller från en mellanhand. Försäljningen sker som regel i en bod som är byggd för grönsaksförsäljning, i en kärra eller direkt från någon som passerar ditt hus med aktuell produkt. Den sistnämnde kan prommenera runt, eller cykla, och ropar ut med nasal skärande röst (ja, det finns ett speciellt tonläge som används till detta ändamål!) – DET FINNS TOMAT! TOMAT! KOM IGJEN, NU DRAR JAG! DET FINNS TOMAT!

Grönsaker och frukt som säljs i dessa kärror kommer från närområdet, i i alla fall från Cuba. Jag refererar till mitt första blogginlägg som handlade just om frukt och grönt på Cuba (Närodlat? Härodlat!) och den härliga känslan av att kunna äta ekologisk kortrest grönt och samtidigt gynna lokalbefolkningen. Även de som har en kärra brukar ropa ut vad de har på kärran. Det ropas för fulla muggar. Ja, här i Baracoa finns det till och med en försäljare som har spelat in sitt ropande, och kör playback för att spara på stämman.

 

Vad du hittar i bodar och kärror är beroende av sässong.

Exempelpriser:

2 gurkor: 3 kronor

1 jättestor papaya: 10 kronor

1 guava: 1-2 kronor

Ett kilo tomater: 8 kronor

20190322_133727
Melon, papaya, zapote, apelsin, mango. Säsongens frukter i mars.

Det finns också statliga mercados libres som säljer grönsaker billigt. Detta var mycket större tidigare, och av någon grund som ingen förstår upphörde detta nästan, och förekommer nu bara i liten skala och med ett begränsat antal produkter.

 

Andra hemmagjorda produkter

 

Många produkter kan man köpa direkt från någon som dedikerar sig åt att producera dem. Personen som producerar har ofta, men inte alltid, en licens för att producera och sälja produkten i fråga. Licensen innebär att registrera sig och betala en engångsavgift samt lämna in ett hälsointyg. Därefter betalar man en fast skatt varje månad, beroende på licenstypen man har.

Exempel på sådanna produkter är: Honung, yoghurt, kokosmjölk och olika typer av hemmagjorda sötsaker. När man handlar dessa produkter, bör man ta med sig en förpackning då detta sällan finns. Inte konstigt att Cuba har så extremt lågt klimatavtryck.

20190121_143121
Honung direkt från bonden.
20181231_075623
Hemmagjord yoghurt. Du tar med dina egna flaskor och fyller.

 

Bageri (statligt)

 

Bröd kan man hämta med libreta direkt från bagaren. Man kan också avtala hemeleverans. Varje person har rätt till en daglig ranson bröd, och bröd kan i goda tider köpas utöver detta på samma plats. Just nu är det brist på bröd i Baracoa. Jag refererar till mitt inlägg om bröd (giv mig i dag mitt dagliga bröd).

bröd 2
Läs mer om bröd på Cuba under Cuba ABC

 

Statliga finbutiker «Shoppy»

Dessa butiker, som man refererar till som «shoppy» är det som i störst grad liknar det vi ser hemma. En turist som spenderar kort tid på Cuba, kanske upplever att det visst finns butiker med ett någonlunda utbud. Men frågan är, vem dessa butiker är byggda för? Om nästan ingen Cuban har råd att handla här, kan man då räkna med dessa butikerna som en del av den Cubanska vardagen?

Det finns flera statliga kedjor som efterhand dykt upp på Cuba de senaste åren. Panamericana är ett exempel. De bjuder på importerade och Cubanska produkter till fantasi-priser som en vanlig Cuban inte har råd med. Väggarna är vitmålade och det finns lysdioder bakom skyltar som exempelvis säger «passion för mat», som en slags slogan.

Utbudet är begränsat och varierar mycket, och produkterna är generellt dåliga. Jag skulle vilja jämföra dem med lågprisprodukter så som First price eller Eldorado. Skillnaden här är att de kostar skjortan och att det inte finns något bättre.

Många saker som man är van vid att köpa i affären, finns dock inte i dessa affärer: Blöjor, bröd, grönsaker och ägg är exempel.

 

Exempelpriser:

1 paket mjölk 3% fett: 22 kronor

1 ost 200g gouda: 43 kronor

En burk oliver utan kärnor: 40 kronor

En flaska shampo: 53 kronor

En öl: 10 kronor

Ett paket kex med chokladfyllning: 23 kronor.

 

Dessa priser är högre än i Norge, bortsett från ölen. Hur rimligt är det att en medel-Cuban med två barn och äldre att försörja, handlar i denna butiken?

 

Att tjäna på systemet

På Cuba är det väldigt vanligt (för den som har ekonomin) att köpa på sig stora mängder av en viss produkt när den säljs billigt, och sedan vidaresälja produkten dyrt när det råder brist. Om man får nys om produktbrister i andra städer kan man ligga lite före alla andra och på så sätt tjäna sig en hacka. Detta förutsätter dock att man hela tiden är i rörelse och har många kontakter.

 

Detta är ett av sätten som folk använder för att överleva på planeten Cuba, där din lön oftast inte är din huvudinkomst, där ett kylskåp kostar 3 årslöner, där drinkarna spetsas i överkant då alkoholen är billigare än blandningsdrycken.

2 tanker om “Var köper man…? Om vardagsrelaterade inköp på cuba”

  1. Det här är så otroligt intressant Sofia! Att folk klarar av att bo så är min första tanke, men sen finns det såklart andra delar som gör det väldigt vackert kan jag tänka mig. Familjekonstelationer, närhet och en högre tolerans att allt inte blev som man tänkt sig just den dagen?

    Jag är nyfiken på dig och din familj också – har ni flyttat permanent till Cuba? Vad jobbar du med? Eller är det under föräldraledigheten?

    Allt gott!

    Liker

    1. Hej Charlotte! Kul att du hittat in på min Cubasida! Livet ser väldigt annorlunda ut i denna upp-och-nedvända värld som Cuba är. Desto djupare jag skrapar på min bild av Cuba, desto fler färger dyker upp. Det är väldigt intressant, och därför önskar jag att dela med mig av mina upplevelser och tankar. Jag och familjen är boendes i Norge, men vi har också planertat våra rötter på Cuba, som en slags hytte-upplägg. Jag är mammaledig nu, och passar på att resa. Vad framtiden bjuder får vi se, kanske vi blir permanenta på Cuba till slut, vem vet? Kram på dig!

      Liker

Legg igjen en kommentar

Fyll inn i feltene under, eller klikk på et ikon for å logge inn:

WordPress.com-logo

Du kommenterer med bruk av din WordPress.com konto. Logg ut /  Endre )

Google-bilde

Du kommenterer med bruk av din Google konto. Logg ut /  Endre )

Twitter-bilde

Du kommenterer med bruk av din Twitter konto. Logg ut /  Endre )

Facebookbilde

Du kommenterer med bruk av din Facebook konto. Logg ut /  Endre )

Kobler til %s